NYA SAMFÄRDSMEDEL. 499

på vilken människosläktet borde göra jakt som på ett

vilddjur».
LJ

Under Platens ledning sattes det stora kanalbygget i
gång år 1810. Enligt riksdagens beslut skulle det vara fär-
digt om tio år. Men det blev isynnerhet i början mycket li-
dande därpå, att man ej på förhand uppgjort någon detalje-
rad arbetsplan. Ännu år 1817 hade man icke ens klart för
sig, hur många slussar som skulle behövas, och var de skulle
placeras. Därför gick arbetet tämligen på måfå, och en mängd
kostsamma ändringar och jämkningar måste efter hand göras.
Flere av ingenjörerna voro också i början betänkligt ovana vid
detta slags arbete och blevo därför mer än skäligt dyrbara.
Baltzar von Platen var faktiskt själv alldeles för litet hemma-
stadd på det tekniska området och litade till följd därav
för mycket på andras beräkningar. Till hans heder måste
dock sägas, att han energiskt lade an på att fullkomna både
sin egen och sina underlydandes utbildning. Han studerade
både hemma och i utlandet ingenjörsvetenskap, och under
hans granskande ögon utvecklades sedan hos personalen
vid kanalbygget en yrkesskicklighet, som förut var ouppnådd
i Sverige. Snart sagt varenda indelt soldat, som arbetat
några somrar på Göta kanal, vann en färdighet i ett eller
annat hantverk, som han sedermera kunde lära ut i vida
kretsar. Man kan säga, att det utmärkta sätt, varpå såväl
Trollhätte kanal som svenska statens järnvägsbyggnader
blivit utförda, till stor del är att tillskriva traditionerna från
arbetet på Göta kanal. Det var ju där, som både Nils Eric-
son och hans broder John Ericsson fingo sin grundläggande
utbildning.

Baltzar von Platen karakteriseras sålunda av en bland sina
underlydande, en fänrik Lilliestierna:! »Han syntes butter
och tvär, ingav en viss skräck hos var och en, som han till-
talade, samt visste hålla alla på vederbörligt avstånd; men
man måste högakta honom för hans djupa insikt och för-
stånd att leda och bedöma alla företag. Då han såg, att ar-
betet gick framåt, yttrade han vänliga ord, som gingo till

1 Lilliestierna avancerade med tiden till major och blev efter avske-
det från krigstjänsten postmästare i Åmål.
