NYA SAMFÄRDSMEDEL. 523

landskapen alltifrån Stockholm till Ångermanland, å andra
sidan Trondhjem och Levanger, vilka tack vare sitt läge vid
en isfri fjord äro södra Norrlands naturliga uthamnar. Däri-
genom vande sig bönderna i Jämtland vid att ständigt ligga
ute på resor, köpa och sälja och köra lass med varor. Nästan
hela Sveriges import och export denna väg synes ha legat i
händerna på den jämtländska allmogen, som på detta om-
råde visat mycken företagsamhet och drift. Under vintern
1749 reste t. ex. ej mindre än 514 jämtlandsbönder förbi
den dåvarande gränstullstationen vid Duved över Skal-
stugan till Norge 2 å 3 gånger fram och tillbaka. Under dessa
färder bedrevo jämtarne även en betydande handel med egna
och norska hästar. Denna trafik fortgick i generationer,
och så kom det sig, att köpenskap liksom gick jämten i blo-
det. Han blev »åfärsmam. Att leva på jordbruket föll ho-
nom ej längre in, utan han nöjde sig med att nödtorftigt
bruka sin gård, såsom far och farfar gjort. Några utvidg-
ningar var det icke tal om.

Men så kom järnbanan genom Jämtland på 1880-talet.
Då blev det den, som övertog nästan all varutransport mellan
östra Sverige och Norge, och så blevo Jämtlands bönder
liksom tvingade att börja tänka på sin naturliga uppgift:
jordbrukets utveckling. Järnvägen har sålunda här verkat
direkt utvecklande på jordbruket. Den har tvingat jämtarne
att börja taga vara på de stora framtidsmöjligheter, som
särskilt deras ypperliga odlingsbara myrmarker bära slum-
rande inom sig, tack vare sin höga kalkhalt. Mossodlingarna
ha också under de senaste årtiondena tagit allt raskare fart.
För varje år ha nya tusentals hektar sankmark förvand-
lats till åker.

För övre Norrland ha järnvägarna varit till alldeles särskild
välsignelse. Förut måste jordbrukaren där av fruktan för
spannmålsbrist lägga mera an på odling av brödsäd, än som
överensstämde med den landsändans naturförhållanden, och
boskapsskötseln fick i stället stå tillbaka. Tack vare Norra
stambanan är han nu säker om att kunna få tillräckligt
med spannmål och mjöl söderifrån. Därför kan han nu med
så mycket bättre resultat ägna sig åt odling av foderväxter
och sända överskottet av sin ladugårdsskötsel söderut i
stället. Detta är blott en sida av den välsignelse, som den
