526 SVENSKA NÄRINGSLIVETS UTVECKLING.

En stark känsla av vilken väldig apparat ett sådant verk
som Statens järnvägar är får den utomstående också, när
han får veta, att det finns en stor avdelning för en sådan
detalj som Statens järnvägars planteringar. Den består
av piantskolor, drivbänkar och växthus för varje järnvägs-
distrikt. Därifrån utsändas numera så gott som alla de träd,
buskar och blommor, som planteras kring stationsbyggna-
der och bostäder för järnvägspersonalen. Därigenom ha järn-
vägarna givit många goda föredömen åt befolkningen i de
trakter, genom vilka de gå fram. Till skyddshäckar lärigs
banvallarna mot snö och storm åtgå också en mängd väx-
ter, och kring stationsbyggnaderna bruka lövträd utplan-
teras till eldskydd i händelse av eldsvåda i ett närbeläget

samhälle.

Den största av våra järnvägsfrågor är för närvarande den
som rör deras elektrifiering. Ej nog med att vi därigenom
skulle kunna göra oss ytterligare mera oberoende av de ut-
ländska stenkolen' — själva kostnaderna för vår järnvägs-
drift skulle därigenom också kunna nedbringas med många
millioner kronor om året. Den längsta järnvägssträcka i
vårt land, som elektrifierats, är den 13 mil långa bandelen
Kiruna—Riksgränsen, vilken blev fullt färdig för elektrisk
drift år 1915. Tack vare denna förändring blev järnvägen
här i stånd att utföra en betydligt ökad malmtransport.!
På enskilda järnvägar i Östergötland, vilka drivas med elek-
tricitet, har man uppnått en besparing av ej mindre än en
tredjedel av kostnaderna vid ångdrift. Ångmaskinen är
nämligen oekonomisk som kraftutvecklare i jämförelse med
den elektriska motorn, ty den förspiller en stor mängd kraft
under sitt komplicerade arbete. Den drager också större
kostnader för smörjolja och reparationer än den elektriska
motorn. En ytterligare besparing vid elektrisk drift vin-
nes genom att åtskillig personal, särskilt eldare, kan indra-
gas. Ånglokens så ofta ådagalagda eldfarlighet för sko-

1 Se nedan.
