En reformepok.

Vasa att inför de europeiska hoven avge en protest, vari

han förbehöll sig sin arvsrätt till Sveriges tron. Konung
Oskar svarade med en åtgärd, som gav ett sympatiskt intryck
av frigjordhet från skuggrädsla. Han upphävde nämligen det
förut gällande förbudet mot förbindelser med det avsatta
kungahuset. Det var liksom signalen till den nya tid, som
alla frisinnade hoppats på, så snart »Framtiden»! skulle be-
stiga tronen. Av sin far hade Oskar ansetts alldeles för fri-
sinnad och därför ej fått utöva något inflytande på styrelsen
förrän under den gamle konungens sista år. Men i stället
hade han begagnat sin tid som kronprins till att bereda sig
för sitt kungavärv genom grundliga studier i olika samhälls-
frågor. Särskilt intresserade han sig för reformer av folk-
undervisningen, för rättvisare strafflagar och mänskligare
behandling av fångar. Sina åsikter på sistnämnda om-
råden hade han till och med framlagt i tryck, ehuru utan
författarnamnet utsatt, i en skrift »Om straff och straff-
anstalter». Kronprinsen gjorde sig där till tolk för de humanare
åsikter på fångvårdens område, vilka under inflytande från
Amerika höllo på att arbeta sig fram. Han såg i fången
icke så mycket en farlig fiende till samhället som en olyck-
lig medmänniska, vars fall kanske till stor del berodde på
vidriga yttre omständigheter. Genom human behandling i
fängelset borde han förbättras och om möjligt återvinnas
åt samhället. Den blivande konungens skrift väckte upp-
seende både inom och utom Sverige och utövade ett

VID OSKAR I:s tronbestigning skyndade sig prinsen av

! Se sid. 217.
