536 OSKAR I.

stort inflytande på fängelsernas omdaning även i andra
länder.

Oskar I:s tronbestigning hälsades därför av reformvännerna
med jubel. »En man med liberalare tänkesätt än kung Oskar
tror jag knappt har suttit på en trom», skrev Richert i för-
tjusning till Anckarsvärd en vecka efter tronskiftet. »Gud
låte honom kunna genomföra sina verkligt ädla och uppriktiga
föresatserb» Konung Oskar hade ju också som kronprins
haft Richert själv till lärare i sina statsvetenskapliga studier.
Men när den liberale konungen sökte förmå sin lärare att
inträda i statsrådet, sade denne nej. Richert var i grund
och botten en blyg natur, som ryggade tillbaka för offentligt
framträdande. Han var mera en tänkare än en handlingens
man. Han var också alldeles för försiktig för att inlåta sig
på ett företag, där risken att göra fiasko var så stor med tanke
på allt det motstånd, ett så radikalt namn i ministären skulle
framkalla bland de konservativa. Nej, han kände sitt rätta
verksamhetsfält ligga inom lagberedningen, där han också
mottog en plats.

Den ministär, varmed Oskar I omgav sig, hade en betydligt
mera frisinnad läggning än hans faders rådgivare; men så
framstegsvänlig, som det liberala partiet önskat, var den
icke. Att en systemförändring genomförts kunde dock ingen
förneka. Nu började också ett livligt reformarbete, vars
verkningar vi sett inom näringslivet! och skola få tillfälle att
följa även på andra områden.? Det var åtgärder, som kraftigt
bidrogo till att höja ej blott välmågan i landet utan ock folkets
bildning och hyfsning.

Under inflytande av konungens människovänliga åsikter
började straffångarne behandlas humanare Men åtskilliga
av de fängelsedirektörer, som skulle genomföra sin konungs
grundsatser, gingo i all välmening till överdrifter, vilka
drogo åtlöje över både dem och den goda saken? och satte
vapen i händerna på dem, i vilkas ögon 1734 års lag var en

! Se sid. 483. — ? Se bd IX. — ? Det berättas om en av dessa
fängelsechefer, att han ville för de på fängelsegården församlade fång-
arne framlägga de humana grundsatser, efter vilka han ämnade
sköta sin anstalt. Full av värme och iver, inledde han sitt tal med
lystringsordet: »Medborgareb vilket han efter en stund av pinsam
tystnad »rättade» till »medbrottslingar!»
