542 OSKAR I.

samt beslut, då härför behövdes enighet mellan tre stånd, i
grundlagsfrågor till och med mellan alla fyra stånden. En
författare till en av 1840-talets stridsskrifter mot den tung-
rodda ståndsrepresentationen liknade denna vid »ett skepp
med spända segel på torra markem. Den kvicke skämtaren
Palmeer föreslog, att riksens ständers överläggningsrum skulle
förses med inskriften: »Här fattas visa beslut, och han
tänkte sig svenska folket indelat i två huvudklasser:»folk
utanför stånd och folk utan förstånds. Emil Key ironiserade:
»Vår närvarande representation består, som bekant är, av
idel ”välborne, ädle och välbördige, ärevördige, vördige och
vällärde, äreborne, förståndige, välaktade, hedervärde och
redelige gode herrar och svenske män”. Vadi all världen göres
oss då mera behov, och vartill en ny representationsföränd-
ring?»

Ett satiriskt inlägg i den speciella frågan om adelns vara
eller icke vara såsom riksstånd var poemet »Den siste
kammarjunkarm, tryckt anno 1840. Där låter det bl a.
så här;

»Ännu dock leva
de gamle grevar
med långa stamträd
och sköldemärken.
Jag ser dem sitta
i långa rader

och föga akta

den nya tiden,
som icke blyges
att öppna käften
till hånfullt gyckel
med deras glans.

Bort med de svarta,
randiga spalter,

de aftonens fostor!,
som komma med olåt
och skräna om frihet
och folkrätt och likhet
och bördens vanmaktl
Om de få råda,

de arga spalter,

så skall väl snart

på junkrarnes stoft

1 Syftar på tidningen Aftonbladet.
