BORT MED STÅNDSINDELNINGEN! 547

namm» tecknat en vrångbild av honom under namn av
»Presidenten Kopparhjärta». Han skildras såsom en lis-
mande, skenhelig jesuitnatur, som för sina egoistiska syften
kallblodigt offrar dem som låta lura sig att gå hans ärenden.

Snart fick Hartmansdorff från olika håll mottaga varningar
för fönsterinslagning, och pöbeln ropade efter honom på ga-
torna. Den 18 mars hölls en reformbankett efter franskt
mönster i De la Croix” salong vid Brunkebergstorg. Några
anhängare av representationsreformen hade nämligen bildat
ett reformsällskap, vari bland andra Lars Hierta, Tho-
mander och Richert voro ledande krafter.

På morgonen den 18 mars funnos flerstädes på husknutarna
lappar anslagna med följande lydelse: »Fem tusen medbor-
gare samlas i afton på Brunkebergstorg. Leve reform, repu-
bliklb> På kvällen blev det också stor folksamling utanför ban-
kettlokalen. Men då var reformmötet redan slut. Plötsligt
satte sig folkhopen i rörelse och vältrade inåt staden, mot
Storkyrkobrinken, där Hartmansdorff bodde. Då man kom
dit, började stenkastning mot den hatade mannens fönster.

Ett kraftigt ingripande genast i början från myndigheternas
sida skulle antagligen ha kvävt bråket i dess linda. Men den
blide kung Oskar var icke böjd för kraftåtgärder.

Någon frågade den uppretade folkhopen, varför den ville
åt Hartmansdorff. »Jo», ljöd svaret, »det är en djävul; han
ska ha smörj.»

»Men vad har han gjort då?»

»Det vete fanl»

Hartmansdorff trotsade i det längsta folkhopens raseri med
sitt vanliga iskalla lugn. Först när alla fönster voro inslagna
och den uppretade pöbeln började bearbeta porten med en
bjälke som murbräcka, kom militär till hans hjälp. Annars
hade det säkert gått honom på samma sätt som Axel Fersen
år 1810.

En del orostiftare blevo nu arresterade. Men även militären
blev utsatt för en våldsam stenkastning. Flere soldater såra-
des, och folkmassorna trängde in på själva slottets borggård.
Nu kunde konungen ej längre undgå att gripa in. Åtföljd av
kronprins Karl begav han sig till häst ut på den yttre borg-
gården och uppmanade demonstranterna att gå hem, så skulle
intet ont vederfaras dem. De lovade att lyda på det villkor,
