562 OSKAR I.

gammalt känd som vår förste i den genren!...Men vad
det i afton är för infall av honom att sätta sig på tvären, det
vete hin hålel

På detta sätt blir det, genom att ständigt och ständigt
upprepas, ett axiom, att ehuru vår unge man den ena kvällen
efter den andra har det ”infallet” att ursaka sig, han likväl
är både den ypperste orator, den förste dansör, den utmärk-
taste romanssångare. Varje tvivel därpå är med rätta bann-
lyst; varje misstanke är ett helgerån. Det är ju herr X.!
Vet man då ej, vem herr X. är?

Detta kallas att äga en '”tryggad reputation". Den mot-
svarar i sällskapslivet, vad krediten är i penningvärlden.
Om kapitalet finnes, är en likgiltig fråga — anseendet är
tillräckligt för att grunda ens fortune?, och herr X. gör sin
lycka med vad han anses för, liksom mången här i världen
gör affärer i hundra tusen utan att äga ett enda öre kon-

tant.»
x LJ

Så äkta Stockholmsbarn Sturzen-Becker än var, lämnade
han år 1844 sitt hem och sitt land för att driva storpolitik
i broderlandet på andra sidan Sundet. Han var nämligen
en av dem som mottagit elddopet i skandinavismens ung-
domliga hänförelse, och nu viger han sitt liv till kamp för
dess heliga sak. Han känner sig också själv som en stridsman
för liberalismens och skandinavismens idéer, och när han
i dikten »Claus Störtebecker» presenterar den fruk-
tade sjörövare från slutet av 1300-talet, som han gärna
ville betrakta såsom sin stamfar, är det i rader, som smaka
rätt mycket av självporträtt:

»Han var en vild och försvuren en;

av krönikan så är han porträtterad:

en undersätsig med stackota ben

men raskt och energiskt modellerad,
med bröst och skuldror av mäktigt slag,
med breda nävar att ta ett tag,

med starkt markerade ansiktsdrag,

ett lurvigt huvud, en trotsig panna,

! Anseende. — ? Lycka.
