STUDENTSKANDINAVISMENS BANÉRFÖRARE. 565

förde han sedan under den betecknande titeln »Sånger i
pansanr. Det lilla häftet med det naivt gjorda träsnittet,
föreställande Karl X II och därunder maningen »Kom gossarl»,
väckte en förtjusning utan gränser och gick åt som smör i
solsken.

Strandberg var nära trettio år, då han år 1847 tog kansli-
examen och lämnade Lund. Så kom året 1848 med Dan-
marks kamp för Slesvig-Holstein!, och Talis Qualis är nu eld
och lågor för broderlandets sak. »Sverige måste bistå Dan-
mark», skriver han till en vän. »Här är allmogen fanatiserad
för Danmark. Jag reser omkring som en apostel. O, det
är en fröjd att se passioner vakna hos vårt försoffade folk!
Aldrig i världen har det så kokat i mitt inre som nu. Ägde
jag medel, skulle jag resa land och rike omkring, framför allt
till allmogen, och predika korståg.» Han vill, att studen-
terna i Lund skola upprätta en frikår, och i en dikt, tillägnad
dem, uppmanar han de unga att gå ut i striden för Danmarks
sak.

Men året 1848 slutade med brustna illusioner.

De närmaste åren blevo för Strandberg en hård kamp för
brödfödan. Hans Pegasus måste träla under oket för tid-
ningars och tidskrifters räkning. Men hans gamla frihetskär-
lek lågade lika stark som i ungdomens vår. Då det på 1856
års riksdag var fråga om att upphäva tryckfrihetsförord-
ningens karaktär av grundlag, skrev han den ljungande gen-
sagan Vårt fria ord, där han utropar:

»Ve den hand, som avskär tungan

på det folk, som en gång haft en röst!
Ve den, som med vilja sårar lungan

i offentlighetens breda bröstl»

Som översättare, särskilt av Byrons eldiga, lidelsefyllda
dikter, lade Strandberg en ovanlig begåvning i dagen, och
Svenska akademien visade honom sin bevågenhet med grati-
fikationer och resebidrag. År 1862 blev den fruktade rabulisten
t. o. m. invald i akademien. Det var en sinnebild av den

1 Se sid. 596.
