576 OSKAR I.

MAGISTERN.

Ja, vem bad dig väl höra på?

åh, (gäspar) så tråkigt! — Än sedan då?
GLUNTEN.

Blicken höll jag på...

MAGISTERN.
Ja, det var dumtl

BåDaA.
Horribelt dumt!

» x
k

GLUNTEN.

Blicken höll jag på honom spänd,
så det sved i mitt öga,

tills han såg mig och jag blev känd.
Men nu båtar det föga.

MAGISTERN.

Varför så då? I Guds namn säj!
Säj rent ut vad som hände dej!

GLUNTEN.
Tung var luften och...

MAGISTERN.
Ja, det var dumtl

BÅDA.
Horribelt dumtl!

+ .

GLUNTEN.

Tung var luften, och sclen sken
melankoliskt i rummet.

Snart av helaste exposén!

ej ett ljud blev förnummet.

MAGISTERN.

Mjuka tjänarel Jag förstår
nu förträffligt, hur aliting går.

1 [Professorns] framställning.
