STUDENTSKANDINAVISMENS BANÉRFÖRARE. 583

dammi qualche cosellinal

Muojo di fame, Eccelenzal

Dammi un mezzol! Muojo di fame.'
”Nej, kanaljer, gån åt fandersl!
Skall jag plundras alla dagar?

Gån er väg, ty eljest...”

Här jag gör stor gest med käppen,
rynkar pannan, sträng och bister,
liksom Zeus, när han vill skrämma
glade gudar i Olympen.

Gå de nu? — Ack nej, de skratta,
skratta överljutt och följa

troget med mig hela gatan

bortom Trinitå dei Monti,

äta under tiden semlor,

kasta lyror med bajocker,!

stanna då och då och ropa:
”Dunque addio,? Eccelenzal

Muojo di fame...dunque addiol

Nå, hur slutar det? — Till slut, jo,
få de alla mina slantar

och så goda ord på köpet,

och jag ber dem passa på mig,

när härnäst jag går till Pincio
vägen över Spanska trappan.»

Lika starkt känner man med skalden i de skiftande stäm-
ningarna i berättelsen om »Sopranen i Ara Coeli'». Det
är begravning, och kören har just slutat.

»Då hör jag
en soloröst begynna,
som tränger genom valven
och fyller dem med välljud,
en röst, så genomskinlig,
så färglöst klar och sällsam,
så underbar, att aldrig
jag ännu hört dess like.

! Ack för Jesu Kristi döds skuil, giv mig något litet! Jag lör av
hunger, Excellens! Giv mig en slant! — ? Bajocchi: kopparmynt av
ett par öres värde. — ? Farväl alltsål — + En kyrka i Rom.
