592 OSKAR 1.

han bara ville se, hur Gluntarnes fader såg ut, så bad honom
skalden och sångaren sitta ned och titta på, när han ra-
kade sig. Han var en tjuvpojke, Gunnar Wennerberg, en
som förstod att ge sin publik just vad den skulle ha. In-
för sådana åhörare, som bådo honom sjunga utan att just
förstå sig på annat än det bravurmässiga, kunde han med
ett för dem omärkligt invärtes skratt ta sig för att, såsom
han anförtror sin vän Beronius, »djävla sig med ”Zigeuner-
lied» eller andra bravurnummer för att imponera på sina
åhörare på det sätt, de förtjänade. I en krets av förstående
själar däremot, vilken upplevelse var det ej att höra Gun-
nar Wennerberg sjungal!

Hans sångarbroder i O. D., professor Carl Rupert Ny-
blom, skildrar i hänförda ordalag, hur Wennerberg grep alla
med folkvisan »Per Svinaherdes. »Så har aldrig någon upp-
trätt i den sången», bedyrar han, »med en enkel men talande
handling, som livslevande visade, huru kungasonen växte
upp ur svinaherdens låga skapelse. Efter det föredömet har
den, som nu berättar detta, sjungit samma visa mångfaldiga
gånger och i olika kretsar — men att uppnå den gamle sånga-
rens obeskrivliga majestät i slutstrofens: ”Jag är den störste
konung, som på jorden månde gå', var alltid ogörligt.»

LJ

Trettiofem år var Gluntarnas skald, då hans lycka blev
fullkomnad, då han vann henne, som han i tysthet svärmat
för i många och långa år, som han hyllat med otaliga sere-
nader utan att förr än nu våga till henne ställa den frågan,
om hon hade mod att bli hans och följa honom genom ett
liv utan yttre glans och rikedom. Det var till stor del för
att glömma henne, som han sökt sig till sin undangömda vrå
i Skara. Ty hon stod ju alldeles för högt för honom, den fatti-
ge studenten från ett ringa hem.

Men nu — nu hade hennes svar blivit »ja in i dödem. Hen-
nes namn var Hedda Cronstedt, och hon var dotter till
amiral Claes Cronstedt. Många studenthjärtan hade klappat
i raskare takt, då hon visade sig, men ej ens damernas gunst-
ling Gunnar Wennerberg hade vågat »följa hennes bana an-
nat än som en nattvandrare med bländade ögon följer ett
