SKANDINAVISMENS FÖRSTA ELDPROV. 597

ställa upp mot fiendernas, voro blott en tredjedel så man-
starka som dessa. De blevo slagna och måste draga sig till-
baka. Nu låg Jylland värnlöst mot preussarne. Det enda
maktmedel, som Danmark satt inne med, var flottan, vil-
ken verkligen var i stånd att allvarligt skada den tyska
handeln.

I sitt svåra läge vände sig danska regeringen till både
England och Ryssland, och Fredrik VII skrev personligen
ett brev till Oskar I med bön om hjälp. Varken Englands
eller Rysslands regering visade sig emellertid benägen för
att gripa in med vapenmakt. Ingendera ville gå längre än
till vänskaplig medling. Då stod Danmarks enda hopp till
Sverige-Norge. Nu gällde det att utnyttja de skandinaviska
sympatierna där.

Den danska diplomatin satte också i gång ett energiskt
arbete därpå. En utmärkt hjälp fick man av Orvar Odd.
I glödande ordalag manade han både Sveriges folk och dess
regering att gripa in i »det heliga kriget», att som en man stå
upp mot förtryckarne, mot preussare och säppeltyskar».
»Det svenska lejonet skakar sin man av otålighet. Hur
länge skall det hållas i sina länkar tillbaka?» frågade han
och kunde så göra i medvetenhet om att ha hela det libe-
rala, skandinaviskt sinnade Sverige med sig.! Och även på
den konservativa sidan, där man i svenska hjärtans djup
alltjämt odlade misstro mot grannfolken, kände man sym-
pati för Danmarks kamp och önskade åtminstone ett di-
plomatiskt ingripande. Runt om i Sveriges land fattades
mötesresolutioner i skandinavisk anda och insamlades pen-
ningbidrag samt sjukvårdsmedel åt de danska bröderna.
Genast i krigets börian hade en del entusiastiska svenskar
och norrmän skyndat att infria den ed, de en gång i en stund
av hänförelse svurit i Kristiansborgs ridhus, och såsom fri-
villiga kämpa för vad de ansågo vara Nordens gemensamma

1 Senare skulle dock Aftonbladet sadla om och taga avstånd från
krigshetsen mot tyskarne, vilkas frihetsrörelser vunnit Lars Hiertas
starka sympatier. I stället för att odla en tyskfientlig skandinavism
ville han vidga ut rörelsen till en germansk samhörighetskänsla, som
skulle skapa ett värn mot ryska utvidgningsplaner. En del andra tid-
ningar stodo på samma sida som Aftonbladet och svängde gisslet över
vad de kallade »den skendinaviska studentpolitiken», som icke finge
bli en hela svenska folkets sak.
