598 OSKAR 1.

sak. Från vårt land kom det inalles 243 frivilliga och från
Norge 114. Till nära en fjärdedel utgjordes de av office-
rare. Ett tiotal av de frivilliga stupade för Danmarks sak.

Den förste, som kom, var Leopold Lgvenskjold, en
son till Norges ståthållare. Han kämpade tappert i slaget
vid Slesvig och skyndade därefter hem till Kristiania,vari-
från han återvände med 30 frivilliga, till stor del studenter.
Kort därefter lät han sitt liv för Danmarks sak. Samma dag
som han stupade tre unga svenskar, löjtnanterna Leijon-
hufvud och Gustav Lorentz Sommelius samt Axel
Lundbom.

Gustav Lorentz Sommelius var också känd som
diktare under namnet Beppo. Han var prästson från Ble-
king, hade studerat i Lund och tagit kameralexamen men
plötsligt givit sig in på den militära banan. Då kriget bröt ut,
var han löjtnant vid Älvsborgs regemente. Det var ingen svå-
righet för honom att få permission, ty alla hans överordnade
ville gärna bli av med den bråkige, excentriske mannen, som
ständigt låg i konflikter med både kamrater och överord-
nade och kunde vara rent av farlig för dem som stodo under
honom. En gång blev han så ursinnig på sin uppassare, att
han under gräsliga hotelser befallde honom att ställa sig mot
en vägg och sedan sköt skarpt runt omkring mannen. Men
en annan gång skänkte löjtnanten honom sitt fickur. Sin stän-
diga oro sökte Sommelius döva än genom vilda ritter, än ge-
nom våldsamma utsvävningar. Han var en sådan där galen-
panna, för vilken det känns som en befrielse att få våga livet.
Därför omfattade han med fröjd tillfället att få slåss, när
danska kriget bröt ut. Denna obändiga, tygellösa natur, som
ej kunde härda ut med fredliga förhållanden, älskade kri-
get för dess egen skull:

»Leve kriget! Må dess flamma
evigt brinna, jämt densamma,
och dess aldrig släckta bloss
ständigt fladdra över osslh

utropar han. Han njuter av att skildra krigets gräsligheter,
och hans ton är därvid fruktansvärt rå:

»Folk som får på slaktarhuset
låg och flämtade i gruset;
