VARANGERFRÅGAN OCH NOVEMBERTRAKTATEN, 609

försäkrades att återfå Finland. Konungen behöll sitt hu-
vud kallt och ville ha klara papper, innan han gav sig in på
ett så vittutseende företag.

Västmakterna nöjde sig emellertid icke med att utöva
påtryckning på svenske konungen personligen — de för-
summade ej heller att elda upp den allmänna opinionen i
landet mot Ryssland. Vad nu folkmeningen i Sverige be-
träffar, var man visserligen inom liberala kretsar upptänd
för ett västerländskt frihetskrig, ett anlopp mot despotis-
mens urhem, men å andra sidan gjorde man tack vare neu-
traliteten så goda affärer på kriget, att kung Oskars för-
siktiga politik framkallade ganska allmän belåtenhet. På
sommaren 1854 hade man sålt allehanda förnödenheter till
västmakternas flottor, och sedan dessa försvunnit från
Östersjön, vidtog en inkomstbringande handel med Ryss-
land över Finland.

Och hur var det beställt med folkstämningen i England
och Frankrike? Engelsmännen ville nog se ett kraftigare
resultat av kriget än Bomarsunds fall, men i Frankrike
började tecken till krigströtthet visa sig redan på vintern
18534—55. Frågan var då, hur »sfinxen vid Seine» tänkte
handla. Det troddes allmänt, att han icke skulle nöja sig
med mindre, än att Ryssland bleve grundligt försvagat. För
sin egen skull, för Polens och andra efter frihet suckande
nationaliteters skull måste han naturligtvis föra till ett se-
gerrikt slut den kamp, som hans store farbroder en gång be-
gynt mot österns barbarer — så resonerade man i England,
och så resonerade man även i Sverige. Följaktligen blev
folkstämningen, trots neutralitetens fördelar, ett tag så
kritisk, att den ej kunde undågå att utöva inflytande även
på en så försiktig natur som Oskar I — ty han var mycket
känslig för från vilket håll opinionens vindar blåste, och han
kunde ej känna sig trakterad av antydningar om att hans
dynasti allt sedan 1812 i själ och hjärta var ryssvänlig.

Vad nu Napoleon angår, så var han i verkligheten —
trots allt vad som troddes om hans politik — angelägen om
att snart få slut på ett krig, som kostade alldeles för mycket
i förhållande till resultaten. Då han ej lyckats få Sverige
med i något anfallsförbund mot Ryssland, kunde han all-
tid — så resonerade han — draga någon nytta av de natio-
