612 OSKAR I.

lysningar av verkligt värde. Utrustade med en sådan di-
plomati mötte vi första gången efter fyrtio års fred en ny
stor krigstid.

Typiskt för våra dåtida diplomaters intresse för tjän-
sten är det faktum, att vår envoyé på den viktiga posten
i Petersburg, generalmajor Gustav af Nordin, som ändå
var en av de bästa diplomaterna, befann sig på en rekrea-
tionsresa till Italien,' alltifrån september 1853 ända till
februari 1854, d. v. s. just under de månader, då den elak-
artade orientaliska krisen mognade till utbrott. I ett brev
till sin vän Manderström utbrister han inför den hotande
krigsfaran i denna hjärtesuck: »Trasslar allt detta ihop sig,
så att jag ej i augusti får avresa till de mina, så blir jag häng-
färdig. Det funnes väl en annan bot, som vore att taga av-
sked; men under dylika omständigheter är det nästan mindre
skamligt att hänga sig än att lämna tjänsten. Det tro-
liga är, att jag ej griper till någotdera medlet. Men högst
sorgligt och nedslående bliver det för mig, om jag ännu ett
år skall leva skild från hustru och barn; och för min hustru
törs jag ej ens vidröra möjligheten av att jag nödgas här
kvarbliva över vintern.» Han sökte emellertid lugna sitt
samvete med att ett krigsutbrott omöjligen kunde in-
träffa förrän nästa vår. Men han hade ej hunnit längre på
sin permissionsresa än till Berlin, förrän han nödgades se
annorlunda på läget.

LJ

Bitter blev kung Oskars besvikelse, när det wvisade sig,
att han blivit grundligt lurad av sfinxen vid Seine, att
Napoleon begagnat Sverige blott såsom en för billigt pris
vunnen schackpjäs i sitt diplomatiska spel för att påskynda
freden. Det farligaste var ryske kejsarens misstanke, att
novembertraktaten innehöll även några hemliga, rent of-
fensiva artiklar.

Tsaren kunde ha så mycket större skäl till sina misstankar,
som traktaten fått en så olycklig formulering, att den ut-
pekade Ryssland direkt såsom farligt för Sverige-Norge.

1 Där vistades hans hustru med dottern för att vårda sin klena
hälsa.
