14 EN GENOMBROTTSTID FÖR KULTURELLA SAMHÄLLSFRÅGOR.

25arnabok. 15

Ae ifrån bans fyddafte barndom hade man
bede honom gå fafta och aldrig fyringa för
biftigt, vå det han ite frulle falla. ITe defto
mindre lopp han, och föll, och war fållan utan
blånader och Fulor i Hufwudet.

Man förböd honom, at:gå enfam i frappor:
ha men han git, och war ofta i fara, ac ffada
fig til lif och lemmar.

Man hade mwål hundvade gånger fagt honom,
at ide gå ndra intil fjön eller eljeft något djup;
SHan-giorde doc tmårt emort, ehuru han Åera gåns
ger blifvit dragen utyr mwatnef.

En gång frod Fålaren öpen. Tonrad fom
foringande och föll Hufwudftupa neder. Det war
en fonnerlig Guds förfonr, ar ban i ec få grufligt
fall ej flog fig til déds; men bågge-benen blefiwo
afbrutne.

Hwvad mwårE och pina han nu måtte utfå,
fan man lätt föreftålla fig. Men det wårfta war ,
at fradarrite funde botas. Han fid hela fin lifs:
tid gå på fryctor.

O! huru offa ångrade han nu, ar han ite
Iyde fina föråldrar, utan genom fit eget förmål:
lande ådvagik fig Inten, fom in i grafwen fölade.
hononr.

Det

Ur Kronprinsens abc-bok.
