VÅRT LAND FÅR EN ORDNAD FOLKUNDERVISNING. 15

titeln »Barnabok, Hans kongl. Höghet Kronprinsen i under-
dånighet tilägnad af samfundet Pro fide et christianismo».
Boken vann ett »odelat bifall» och upplevde flera upplagor.
På en nutidsmänniska verkar den helt enkelt förtjusande
med sina lillgamla moralpredikningar, sådana som följande
berättelse.

>Det eftertänksamma barnet.

Aurora, en rik och förnäm Fru, hade tvänne söner, Fridolj
och Albrecht, hvilka hon med all omsorg uppfostrade, at
blifva gudfruktige, redlige och nyttige medborgare. Från
deras första ålder sökte hon utröna deras sinnelag, och läm-
pade derefter sina förmaningar. Under deras menlösa lekar
gaf hon aldramäst akt på deras upförande, som då var minst
tvunget.

Hon fann Fridolf mera eftertänksam, och Albrecht mera yr.

En dag hade de fått frihet, at tilbringa sina lekstunder
med Theodor, en sedig gosse af samma ålder, upfödd icke
långt derifrån, af fattiga, men hederliga föräldrar.

Fridolf och Theodor kommo ganska väl öfverens; men
Albrecht ville kufva dem bägge.

I synnerhet tog han sig välde öfver Theodor, och ansåg
honom böra gifva efter i alt, emedan han var sämre klädd.
De hade företagit sig, at bygga et litet hus, hvartil felades
några stenar, som skulle hemtas et stycke derifrån. Albrecht
befalte, och Theodor var villig. Men då han skulle bära fram
stenarna, märkte han, at hans kläder blefvo smutsade. Jag
kan ej, sade han, ty mina kläder fläckas, och, när jag kommer
hem, får jag bannor af min mor. Albrecht ville icke gilla
denna ursäkt, utan började knota på Theodor, och förebrå
honom hans motvilja.

Du har orätt, min Bror! sade Fridolf. Om du ej sjelf kan
framtaga dessa stenar, utan at orena dina kläder, bör du
icke eller truga Theodor. Han har en mor at lyda, så väl som
du och jag. Vi hafve icke eller minsta rätt at befalla, än
mindre at förakta honom. Mins, hvad söta mor sagt oss: at
aldrig förakta någon menniska af ringare stånd.

Aurora stod icke långt ifrån, och såg hela förloppet häraf.
Hon framkallade alla tre barnen; berömde Theodors aktsam-
het, och gaf Fridolf en skänk, för det han på et så beskedeligt
