VÅRT LAND FÅR EN ORDNAD FOLKUNDERVISNING. 19

Han plockade några de vackraste blommorna och prydde
dermed tallricken, på hvilken han laggt hvetebrödskakan.

Sedermera bad han Läraren, att skrifva på ett papper, huru
han uppfört sig under Föräldrarnes frånvaro.

Han lade detta papper bredvid tallricken.

Föräldrarne hemkommo.

Karl sprang glädtigt emot dem och helsade dem med vörd-
nadsfull fröjd.

De sågo nu tallricken med kakan och blommorna; de om-
famnade Karl och berömde honom för den kärlek, han visade
dem.

De funno papperet, hvarpå Läraren antecknat Karls upp-
förande.

Der stod följande skrifvet:

»;Karl har under sina Föräldrars frånvaro uppfört sig
mycket beskedligt och lydigt.»

Deröfver voro nu Föräldrarna ganska glada, och omfam-
nade Karl ännu en gång, tryckte honom till sitt bröst och
kysste honom.»

>Syskon-kärlek.

Fredrik hade begått något fel: till straff derföre fick han
icke sitt frukostbröd.

Han satte sig ute i gården att gråta.

Hans broder Wilhelm hade varit borta.

Han kom hem och hans Moder gaf honom hans frukostbröd.

Han gick dermed ut i gården.

Der såg han sin broder Fredrik sitta och gråta.

Hvad felas dig, kära Fredrik? frågade han honom.

Ack, svarade Fredrik, jag har visst genom min olydnad
förtjent, att jag nu icke fått något frukostbröd: likväl är jag
ganska hungrig.

Detta gjorde den lille Wilhelm ganska ledsen.

Här, kära Fredrik! sade han, skall du få mitt bröd.

Men var hädanefter lydig mot våra Föräldrar!

Fredrik lofvade väl detta, men ville icke emottaga Wilhelms
bröd.

Du har ju då intet sjelf, bästa bror! sade han.

Tag det du, Fredrik, svarade Wilhelm: jag är icke så
hungrig.
