20 EN GENOMBROTTSTID FÖR KULTURELLA SAMHÄLLSFRÅGOR.

Han sade endast så, för att förmå sin bror att äta och vara
glad.

Fredrik åt och tryckte hjerteligt Wilhelms hand.

Och Wilhelm fröjdade sig innerligt, att det smakade Fredrik
så väl.

När Fredrik sedan visade sig lydig och snäll, förlät Fadren
honom hans fel.

Och när han hörde, huru Wilhelm hade förhållit sig mot
Fredrik, berömde han den välvillige Wilhelm.»

x

Behöver det väl sägas, att det sedan följde en kraftig
dosis levnadsvishet och moralkakor, serverad av den gode
fadern?

>Försonlighet.

Gustaf hade warit borta.

Han gick nu hem.

Wid wägen stod en tiggargosse, som bad Gustaf om en
almosa.

Gustaf hade inga penningar med sig och kunde icke gifwa
gossen något.

Knappt hade Gustaf gått några steg, då tiggargossen upp-
tog en sten och kastade på Gustaf.

Det är ganska obetänksamt, när barn kasta stenar.

Weta de, hwart stenen kan taga wägen?

Kan han icke göra mycken olycka, der han stannar?

Den stenen, som tiggargossen kastade, slog Gustaf i hufwu-
det, och förorsakade der ett hål.

Det blödde mycket.

Gustaf gret.

Men tiggargossen sprang sin wäg derifrån.

Gustaf wisste icke hwad tiggargossen hette.

Han kände honom blott till utseendet.

Det dröjde länge innan såret läktes.

Han måste derwid utstå mycken plåga.

En lång tid derefter stod Gustaf i porten.

Då gick den samme tiggargossen förbi, som kastat stenen
på honom.

Han hade warit sjuk.

Han war blek och mager och kunde knappt gå.
