VÅRT LAND FÅR EN ORDNAD FOLKUNDERVISNING. 25

store skalden var sannerligen ingen entusiast för den nya
tidens idéer. Han höll på, att den bildning, de arbetande
samhällsklasserna behövde, var religiös. Varje annan kun-
skap ansåg han »icke blott umbärlig utan även skadlig», där-
för att den ändå aldrig kunde bli något annat än en halv-
bildning, som blott skulle göra vår allmoge till »bondadvokater,
lagläsare, tidningshjältar, till smädare av Majestätet och
Dess högsta ämbetsmän.

»Betraktar mam», säger han vidare, »den från Stockholm
återvändande riksdagsmannen av bondeståndet, finner man
vanligtvis en halvherre med alla de högre klassernas lyten,
förstörda seder och förstörda affärer, med en klandersjuka
med . avseende på alla regeringsåtgärder utan hov och sans,
en anspråksfullhet lika löjlig som överdriven. Hans bibel
är Aftonbladet och hans käraste sysselsättning kannstöperiet.
För sitt egentliga yrke, arbetsamt men ärofullt, har han för-
lorat håg och lust.»

Men det skulle visa sig, att här hade tiden gått om hans
högvördighet bispen i Växjö. År 1840 avlämnades till
riksdagen en kunglig proposition av innehåll, att i varje
socken borde anställas minst en lärare, som skulle meddela
undervisning vid fast eller flyttande skola.

Under debatten om folkskolorna och den undervisning,
som där borde meddelas, gjorde sig vitt skilda meningar
gällande. En av de mest översvallande glädjeyttringarna
hördes från allmogemannen Sone Persson från Malmöhus län,
som i en god skoluppfostran såg medlet till ungdomens rädd-
ning ur det fördärv, vari okunnighet och slapp uppfostran
försänkt alltför många barn, ett fördärv som kännetecknades
av »de avskyvärdaste laster och brott, varföre själva hed-
ningen ryser».

Men det fanns många, som icke kunde tro på värdet av
att allmogens barn finge lära sig skriva och räkna samt läsa
historia och geografi. »Det vore bra hårt», betygade små-
länningen Peter Petersson i Slätthult, »vom fattige torpare
skulle taga kläderna av kroppen, för att barnen skulle få
lära sig namnen på Sveriges städer. Det kan vara vallgossen
och vallflickan till föga nytta, om de veta, om Åmål ligger
i Dalsland eller i Skåne, och om de veta, att Karl X:s son
hette Karl XI. De fattige torparebarnen bliva visst inga
