VÅRT LAND FÅR EN ORDNAD FOLKUNDERVISNING. 33

rätt att göra sin duglighet gällande, vare sig han varit fram-
synt eller obetänksam vid valet av föräldrar.

En lucka mellan våra folkskolor och högre undervisnings-
anstalter har på många platser redan utfyllts av de kommu-
nala mellanskolorna, i vwvilka folkskola och realskola
äro sammanvuxna till en undervisningsanstalt. Därmed är
ett steg taget på vägen mot bottenskoleproblemets lösning.
Hur detta sedan bäst skall lösas, därom står ju striden skarp
just för närvarande. Och lättlöst är det sannerligen icke,
därför att det i grund och botten är en ekonomisk fråga
beträffande så väl lärarutbildningens som undervisningens
krav.

Naturligtvis skulle det ej vara någon lycka, ifall underlät-
tandet av tillträde till ,högre undervisningsanstalter skulle
leda därhän, att alltför många strömmade in på den lärda
banan, eller att vi finge ett överflöd av bokhållarämnen. Där-
för är det av största vikt, att utbildningen i våra folkskolor
ej går ut på överskattning av hjärnans arbete i jämförelse
med handens, och att begåvningarna fördelas på både teo-
retiska och praktiska utbildningsanstalter. Här ha särskilt
de nyligen igångsatta yrkesskolorna en stor och sam-
hällsgagnande uppgift att fylla. Hälsosamt är också, om
en rikligare tillströmning till de allmänna läroverken av
begåvningar från mindre bemedlade hem drar med sig en
utgallring av sådana »överklassens» barn, som vwisa sig icke
förmå tillgodogöra sig läroverkens undervisning utan blott
utgöra en plåga för lärarne och en black om foten på kam-
raterna. Deras plats är ej på skolbänken utan ute i livet.
Där böra de snarast möjligt få göra nytta för sig. Sådant.
befordrar också ståndscirkulationen, och den som på sådant
sätt gör nytta för sig, har sannerligen ingenting att skämmas
för, vilket slags hem han än utgått från.

Folkhögskolan.

När folkskolans barn några år varit ute i livet, komma de
ofta själva bäst underfund med vad som brister dem i kun-
skaper. Då stå på landsbygden folkhögskolorna öppna
ett mottaga dem och ej blott ge dem nyttiga kunskaper utan
