54 EN GENOMBROTTSTID FÖR KULTURELLA SAMHÄLLSFRÅGOR.

av dem fastställts, utan att det höjts varnande röster om
oöverskådliga vådor för samhället, familjen och kvinnorna
själva. Och hur ofta har det ej i diskussionen om »den
sanna qvinnamn» viftats med »den qvinnliga ljuvhetens skä-
raste slöja»!

Ännu återstår emellertid ett och annat på kvinnorörelsens
önskelista. Först och främst att få undervisningen i våra
högre flickskolor lika billig som i våra allmänna läroverk.
Som det nu är, kostar en dotters undervisning i regeln mycket
mer än en sons på motsvarande stadium. Ännu återstår också
för kvinnorna att söka få förverkligat önskemålet »Lika lön
för lika arbetel»

Man må ha vilken uppfattning man vill om rättmätig-
heten av denna fordran — ett är säkert, och det är, att det
kvinnliga arbetets värde länge varit grymt underbetalt.
Vem känner inte igen den där annonsen om »en ung flicka,
bildad, språkkunnig och musikalisk», som, »mot fritt. vivre (!)
erhåller plats som sällskap och hjälp i godsägarfamilj på
landet. Den sökande bör äga vana vid större hushåll och
förmåga att sköta många tjänare samt kunna undervisa
barnen i vanliga skolämnen och pianospelning.»

Olikheten mellan männens och kvinnornas löner har na-
turligtvis till stor del sin orsak däri, att kvinnorna för att få
arbete bjudit ut sin arbetskraft till sådant pris, att de ofta
måst halvsvälta och försaka och slita ut sig i förtid. Men
svårigheten är att få någon ändring genomförd, så länge till-
gången på kvinnlig arbetskraft är många gånger större än
efterfrågan.

Litteratur: Qvinnan och dess bestämmelse för hundra år sedan. Tre
uppsatser från 1800-talets början med en efterskrift av
Gurli Linder; häft. kr. 1: —
Gurli Linder, Kvinnofrågan i Sverige 1845—1905.
Lydia Wahlström, Den svenska kvinnorörelsen (i
Heimdals folkskrifter n:r 84).
Ellen Key, Kvinnorörelsen.
