KVINNOSAKSAPOSTLAR. 93

storögda. spörjande oro, som måste gå till botten med sin
fråga: >Vad är meningen?»

Men svaret på den frågan blev icke negativt och bittert
utan bars av en oförbrännelig tro på det sköna och goda i
tillvaron. Det lydde så: Det är varje människas plikt att
göra det bästa av sina inneboende möjligheter, att leva sitt
liv helt och fullt och
rikt, att hålla sin
själ levande. »Huru
skall en människosjäl
förbli levande?» — det-
ta är, säger Ellen Key,
»den fråga, som gör
unga ögon stora av eld
och av tårar.» Det blir
för henne livets och
tillvarons stora pro-
blem. Och svaret blir,
att det sker genom att
ständigt sträva att ut- -
veckla själens yppersta |
anlag och krafter. Då |
blir det en lycka att
leva, även om försa- |I
kelse, sjukdom och [|4
lidande bli en männi- |
skas lott. Då blir plik- /
ten icke något, som
känns såsom utifrån
pålagd en, utan den Ellen Key. Fotografi.
kommer som ett inre
behov, och därigenom förvandlas även den till lycka.

För att vinna kraft till ett sådant liv i lycka och själsut-
veckling behöva vi en ny tro, livstro. Den ensam är mäk-
tig att skänka den stora livslyckan, den som upptar och
fullkomnar hela personligheten. Plikten tilllycka blir det
nya budet. »Lycka är att känna sig leva på det högsta sätt,
man är i stånd till.» Lycka är »den rikast möjliga kraft-
utveckling i enlighet med vår egen yppersta väsens-
art. För den, som så känner, blir plikten icke ett tungt

