100 EN GENOMBROTTSTID FÖR KULTURELLA SAMHÄLLSFRÅGOR.

Ty den kraft och art haver Gud givit vinet, att det löper
människan uti alla hennes ådror, uppfriskar henne och
gör henne lustig, icke för den skull att man därav mycket
och överflödeliga dricker, utan av dess inplantade natur,
när der måtteliga bruket varder.»

En framstående nykterhetsvän bland våra stormän var
också Karl von Linné. I en uppsats i 1748 års almanacka
bröt han staven över det gängse missbruket av brännvin.
»Storsupare eller de, som hava för manér att på karlasätt
taga kronosupar på fastande mage», avfärdade han utan
vidare såsom snart färdiga att hamna »huvudstupa i graven».
Men det går, skriver han, ej stort bättre med sådana, som
»ssmåtta på glaset» eller »läppja dageligen sitt finkeljokum»,
om de än kunna motse någon längre respittid. Ty även de
komma sluteligen därhän, att deras »darrande lemmar och
förnötta sinnen vela stanna, om de ej uppdragas med mor-
gonsupen, förmiddagssupen, appetitssupen, aftonsupen och
kvällssupen.

Brännvinsbruket hade då redan gamla anor i Sverige. Det
hade börjat under slutet av 1500-talet i fältlägren och där-
ifrån hastigt spritt sig till hemlandet. På Gustav III:s tid
hade dryckenskapen fått en sådan utbredning, att Preussens
store konung Fredrik II med tanke därpå en gång fällde det
yttrandet, att svenskarne i århundraden arbetat på sin un-
dergång men märkvärdigt nog icke lyckats.

Under husbehovsbränningens gyllene tid i början av 1800-
talet steg brännvinsförbrukningen ytterligare så, att den
år 1829 beräknades till 46 liter årligen per invånare, vilket
är nära tio gånger så mycket som i våra dagar. Detta enligt
officiella siffror. I själva verket dracks det vid den tiden
säkerligen ändå mera.

Vid studiet av dessa siffror får man också betänka, att
blott omkring en fjärdedel av befolkningen bestod av vuxna
män, vilka naturligtvis utgjorde de huvudsakliga förbrukar-
na, ehuru sorgligt nog även kvinnor och barn vandes vid
drycken. Under sådana förhållanden kan man sluta sig till
att en fullvuxen svensk man på den tiden torde ha druckit
i medeltal omkring !/3 liter brännvin om dagen. Ett kvarter
brännvin på morgonen — det var för mången rätta sättet
