NYKTERHETSRÖRELSEN OCH PETER WIESELGREN. 103

Något gehör vann ej heller allmänna besvärs- och ekono-
miutskottet, då det föresiog en del drakoniskt stränga lagar
mot dryckenskap. Så borde ämbets- och tjänstemän av
alla grader vid fylleriförseelser straffas med förlust av halva
årslönen utom de vanliga böterna för onykterhet. Tredje
gången de gjorde sig skyldiga till fylleri borde de dömas sitt
ämbete förlustiga. Detta föranledde överste Drufva, den
från Fänrik Ståls sägner bekante tappre krigaren,! att låta
skämtet flöda: »Att tredje gångens rus», sade han, »skall
åstadkomma tjänstens förlust, kan bliva en god utväg till
en snar befordringstur inom varje slags corps. Detta skall
åtminstone uppmuntra nykomna att giva kalaser och deras
hopp om befordran stadgas på hoppet, att en eller annan
förman skall för tredje gången försynda sig.o

På 1828 års riksdag fördes nykterhetssakens talan av
prosten Nordin från Växjö stift. »Det finns», sade han, »en
plåga i landet, värre än pesten: jag menar dryckenskaps-
lasten. Kunna ej medel uppfinnas mot denna last, föreser
jag en olycklig framtid, en syndaflod av brännvin, varuti
all välmåga drunknar, ett kommande dvärglikt släkte, sjuk-
ligt och eländigt, för vilket våra manlige, starke, friske fäder
skulle blygas, om de kunde uppstå ur sina gravar.» Mot
denna last hjälpte, enligt talarens uppfattning, icke de då
gällande straffen, varken böter, stockstraff eller vatten-
och brödstraff.

I stället för böter föreslog Nordin »vänliga och ömma var-
ningar av själasörjaren i förtrolig väg» och, om ej detta hjälpte,
skarpare och allvarsammare förmaningar, slutligen offent-
ligen av kyrkorådet och i sådant fall åtföljda av förlust av
medborgerligt förtroende. Hjälpte ej heller detta, borde
fylleristen »anses för en vanvetting och en sinnessjuk usling,
den där gods sitt ej sköta gitter», och följaktligen ställas under
förmynderskap samt insättas på korrektions- eller' dårhus.
»Så fredades åtminstone maka och barn från hugg och slag
av den rusige.» Ynglingar, som aldrig smakat brännvin,
borde uppmuntras genom befrielse från mantalspengar eller
ännu hellre genom hedersbelöningar i form av biblar eller
något .annat dylikt, vartill sockenkassorna kunde bestå

1 Han blev sedermera landshövding i Västmanlands län och dog
1822 vid ännu ej fyllda 56 år.
