NYKTERHETSRÖRELSEN OCH PETER WIESELGREN. 107

fram, trängdes man nog — men blott för att alldeles mot
sin vilja öppna honom väg.

Så lejde man då en nyss utsläppt fästningsfånge, som' förut
varit åbo i församlingen, att passa på prästen, då denne en-
sam red ut i
sockenbud. Två
gånger var man-
nen också på
jakt efter det
utsedda = ville-
brådet. - Från
hästryggen såg
kyrkoherden på
rörelsen i den
högväxta rå-
gen, var förföl-
jaren smög sig
fram, han såg
bösspipan hö-
jas och dess
mynning riktas
mot sig — men,
såsom mannen
sedan bekände,
han hade ej
mod att trycka
ned hanen.

Till sist be-
slöt en bonde,
som inför kyrko-
rådet bestraf-
fats för sitt
skändliga = 1le-
verne, att taga Peter Wieselgren. Målning av Hilda Lindgren.
Wieselgrens liv.

Han kallade kyrkoherden i sockenbud till sin hustru och före-
gav, att hon låg på sitt yttersta och önskade undfå nattvarden.
Wieselgren hade blivit varnad men beslöt ändå att fara. Han
trädde in i stugan, där »den sjuka» låg påklädd under täcket
och stönade och jämrade sig. Han tillsade henne att genast

