NYKTERHETSRÖRELSEN OCH PETER WIESELGREN.

111

ström, som författat några av våra första nykterhetssånger,

sådana som denna mot måttlighetssuparen:

»Säg ej, vad lastens träl ock säger:
”Jag dricka vill till måttlighet',
varav bevises, att han äger

ett falskt begrepp om nykterhet.
Han tror, att nykterhet består,
fastän dess motgift han åtrår.

Du tror: ”Jag skall mig akta bättre,

jag skall ej ta mer, än jag tål”
Så sad” ock den, som nu är jätte
att tömma både glas och skål.
Med glas för glas begäret steg,
och genhållskraften mer blev feg.»

Det ligger något rörande i dylika konstlösa försök från
nykterhetsrörelsens barndom, jämförda med sådana även
i konstnärligt hänseende fullödiga alster som Karl-Erik

Forsslunds nykterhetssång:

»Upp nu, bröder, upp att strida!
Fiender i landet smyga.

Det är fara i att bida;

fly ej fega, stå ej blygal

Alla måste vara med

för att skövlaren slå ned.

Se, han smyger, se, han bjuder
heta njutningar och nöjen!
Lockande hans trollsång ljuder,
lömskt han lovar lek och löjen.
Nöjet mynnar ut i nöd,
irrsken blott är löjets glöd.

Våra unga, våra unga
lockar han på vägar vilda.
Trötta, tigande och tunga
gå de bort i öknar skilda,
gå de under utan nåd

Alla våra bästa krafter

låter han till rök förbrinna,
alla landets friska safter

låter han i sanden rinna,
suger all vår must och märg,
skövlar fält och skog och berg.

Ska vi låta honom härja
landet och oss platt fördärva,
ska vi inte sammansvärja

oss till nya bragder djärva?
Böner hjälpa föga här,

öppen strid vår lösen är.

Strid med draken, som med rusets
gift oss dårar och bedövarl
Drag så kunskapens och ljusets
svärd — det enda, som berövar
honom all hans makt och mod.

i hans trältjänst, sträng och bråd. Slipa klingan skarp och godl

Vänd så inte om, förrn draken
ligger kuvad helt och slagen,
förrn en ungdom fri och vaken
klarögd väntar morgondagen.
Då, först då kan hopp och tro
åter lugnt i landet bo.»

&

+

&
