122 EN GENOMBROTTSTID FÖR KULTURELLA SAMHÄLLSFRÅGOR.

i den draksådd av lögner, som medelst affischer, tidnings-
artiklar och föredrag utsåddes i svenska folkets sinnen, såsom
då förbudsmotståndare förgiftade agitationen genom det på-
ståendet, att våra fiskare på västkusten skulle komma att
rösta för spritförbud, icke därför att de vore förbudsvänner
utan — i beräkning att tjäna sig rika på spritsmuggling, ifall
det bleve slut på den lagliga sprittillförseln! — När det kom
till kritan, visade sig detta förnärmande påstående om våra
hederliga fiskare vara en fräck lögn, som de effektivt veder-
lade genom att den 27 augusti avge ett övervägande nej. Men
säkert ha en hel del andra nejröster vunnits gerom dessa
otillständiga skriverier.

Lika liten heder ha förbudsmotståndarne av de agitations-
former, som bestodo i att vädja till människors sämsta instink-
ter — den krassa själviskheten — såsom när man tryckte
affischer med gumman, som dricker sitt kaffe och muttrar:
»Blir det förbud, kommer kaffepriset att stiga — jag röstar nej.»

Och vilken upphetsad stämning av hat mot oliktänkande
ha ej en del fanatiska agitatorer på sitt samvete. Man fick
höra sannskyldiga folkuppviglare taga heder och ära av sin
nästa, blott därför att denne vågade hysa andra åsikter än de.
Det är alltid motbjudande att rota i dy, men å andra sidan
vore det oförlåtligt att i fullständig glömska begrava alla
de moraliska lynchningar, även av de bästa medmänniskor,
som begingos då som alltid vid samhällsstrider under täck-
manteln av att det gällde en stor idé. Fast vederbörande nu,
när stridens hetta är över, säkerligen skämmas för sitt be-
teende, böra dock deras gärningar få ha det goda med sig,
att de stå för oss som varnande exempel på vilken gränslös
simpelhet som vid dylika tillfällen kan bryta fram hos upp-
hetsade individer, och hur lönlöst det är att under ett så-
dant stadium av upphetsning vädja till människans bättre
jag och söka göra förnuftets röst hörd. Att förfallna drin-
kare, som fått sitt omdöme fördunklat genom spritvanor
och sitt språk förråat under rusdrycksorgier, skulle komma
att utmärka sig i den smutskampanj, vartill agitationen på
sina håll urartade, det var ju ingenting att förvåna sig över.
Men vad som varken får glömmas eller förlåtas, det är, att rese-
talare på antiförbudssidan, av vilka man hade rätt att fordra
hyfsning och omdöme, i fanatism hetsade upp sig själva till
