KARL XV SOM KONUNG OCH MÄNNISKA. 137

Ett utslag av Karls hurtiga och okonstlade sätt var det,
då han införde seden att dua varje man i sitt rike. Hans far
sade du endast till några få i sin intimaste krets.

En vacker yttring av hjärtegodhet och ridderlighet hos
Karl XV var hans handlingssätt mot sonen till den ryktbare
»Silbodalsprästen» i Värmland, som i mitten av 1860-talet
vid utdelning av nattvardsvinet förgiftade flere fattiga
och sjuka, för att de icke skulle falla socknen till last. Kyrko-
herdens son, som var löjtnant, skulle just deltaga i ett stort
övningsläger vid samma tid, då fadern stod inför rätta för
sitt brott. Med folks vanliga sätt att resonera kunde det ej
undgås, att en skugga av faderns skam också föll på sonen.
Den unge officern led mycket av att under sådana förhållanden
behöva visa sig ute bland människor och anhöll om befrielse
från att deltaga i manövern. Men hans ansökan blev av-
slagen.

aldrig sluta, och till sist kände Blächer, att han började bli trött.
För att äntligen få ett slut på leken samlade han då sina krafter,
lyfte kungen högt upp och lade honom raklång på marken.

Som en blixt var kung Karl på benen igen. Nu hade hans syd-
ländska blod kommit i svallning. Han slängde av sig mössan och
bröt ut: »Nu för djävulen, nu skall det bli allvar avl»

Blächer stod med blottat huvud och vägrade att återuppta kampen.

Då vänder sig kungen till sina soldater, som stå postade runt om-
kring: »Är det ingen av er, gossar, som kan rå på dansken?»

De flestas ögon riktas mot en stor och kraftig gestalt, som står
med uppkavlade skjortärmar. Det är smeden på platsen. »Kom hitl»
ropar kungen, »och låt mig se, vad du duger tilll»

Men Blächers självbehärskning sviker honom icke i detta kritiska
ögonblick. Med imponerande värdighet går han smeden in på livet
och säger: »Är det du, som pastar att du är starkare än din kung?
Pröva på, om du kan böja min armb Och med dessa ord sträckte
han fram armen mot smeden, som förgäves försökte böja den. »Sträck
nu du fram din armb säger Blächer. Därpå ger han smeden en stöt
i armbågsleden, så att han vacklar av det våldsamma slaget, och i
samma ögonblick sätter han — mindre ridderligt — krokben för
mannen, så att han tumlar baklänges i gräset. Då vänder sig Blächer
till de kringstående, sägande: »Tro nu inte vidare på vad den karlen
påstår! Han ville inbilla er, att han var starkare än er kung, men
det är ingen av erb

Kung Karl hade nu hunnit bli lugn, och för att visa Blächer, att
han inte Jlängre hyste något groll emot honom, spände han av sig
sitt gehäng med sabel och bad Blächer mottaga dem som minne av
honom.
