REFORMARBETET FRÅN OSKAR 1I:S TID FORTSÄTTES. 155

En i sig själv vacker, för Sverige egendomlig sak, den här så
allmänna brorskålen eller duskapet, lider även genom det
olyckliga titulerandet. Det vackra i brorskålens idé ligger
nämligen däruti, att tvenne personer av inbördes aktning
och likstämmighet avsäga sig de tillfälliga företräden, den ene
kan äga framför den andre, och genom upptagande av den
benämning, varmed syskon tilltala varandra, erkänna en
fullkomlig jämlikhet i umgänget sig emellan. Men genom det
olidliga besvär i sammanlevnaden, som uppkommer genom
ett beständigt upprepande av titlar, får brorskålen en annan
karaktär. Man tänker ofta så här: ”Ehuru jag anser mig
vara en mycket bättre karl än du, och ehuru jag, för att
bekänna sanningen, icke rätt kan tåla dig, så måste jag, efter-
som vi ändå ibland komma att träffas, dricka brorskål med
dig för att kunna hinna på två minuter säga dig, vad som eljest
skulle fordra tio.” Vi lämna därhän, i vad mån ett sådant
resonemang verkar menligt på nykterheten, men det säkra är,
att de prerogativ, man borde uteslutande tillägna sina utvalda
vänner, därigenom vanhelgas till den grad, att mången med
skäl kunde, såsom en viss student, citera Lidner:

”På Nova Semblas fjäll, i Ceylons brända dalar
varhelst en usling finns, är han min vän, min bror.”

Finns ingen annan hjälp att få titelväsendet reformerat,
så kan man dock sätta sitt hopp till att det ondas egna
överdrifter till sist skola innebära dess bot: »Vid varje ny
organisation uti vårt statsskick, vårt militärväsende m. m.
ökas nämligen alla titlar på både längd och bredd, och då de
slutligen bliva sådana, att ingen människa kan tala ut dem,
så kanske att man låter bli att använda dem mera än en gång
i varje mening. Vi gå till detta mål med stora steg och äro
i sanning icke långt från samma höjd som de ursprungliga
mexikanarna, på vilkas språk fader i vokativen! heter:
”Nothlazomahuitzteopitzkatatzin.'»

Vid 22 års ålder var Louis De Geer färdig med sina univer-
sitetsstudier. Nu gällde det för honom att själv skaffa sig
utkomst, ty hans far hade på förhand sagt barnen, att han
icke kunde ge dem något mer än en god uppfostran. Till en
början lyckades han försörja sig som riddarhuskanslist under

1 I tilltalsformen.
