158 KARL XV:S GLADA DAGAR.

faller, och kommer ej att göra något däremot. Kanske snarare
tvärtom men indirekt! Han ville blott, att i konstitutions-
utskottet skulle havas i ordning åtminstone principerna för
ett nytt, på det att icke man skulle se frågan dö bort! Detta
borde vara grundat på stånd och med de orepresenterade däri
samt en förändrad arbetsordning. Skulle Du antingen själv
eller med några andra tänka och uppgöra sådant, tror jag
mig veta, kungen skall understödja det! (Detta har han själv
sagt.) Så stå sakerna! Ville koleran nu därtill komma till
Stockholm och riksdagen förläggas till annan ej smittad ort,
vanns mycket därvidl»

Som konung hade Karl XV dock småningom kommit till
insikt om vad tidens ur var slaget. I vilken mån hans kroniskt
dåliga affärer varit en hjälp för reformvännerna att bibringa
honom den rätta tron, därom äro meningarna delade. Säker-
ligen var det ännu bara i förhoppning om en omvändelse,
som riksens ständer år 1863 beviljade en million kronor till
upphjälpande av de allerhögsta finanserna. Men det påstås,
att innan 1865 års riksdag höjde det kungliga apanaget från
630 000 till 800 000 kronor om året, hade man tagit kungsord
på att Hans Maj:t skulle för detta pris lägga hela sitt infly-
tande i vågskålen till förmån för den stora reformen, fast den
icke ägde hans personliga sympatier.!? När man väl visste det,
gick apanageförhöjningen igenom med pukor och trumpeter.
Och sedan hade högstdensamme bara att hålla god min i elakt
spel.

1863 års millionbeslut fattades i anledning av en kunglig
proposition med begäran, att ständerna skulle täcka den
brist i anslaget till konungens hovhållning, som blivit en
följd av att detta, trots dyrare tid, ej undergått någon för-
höjning sedan 40 år tillbaka. Men Dardel anmärker spetsigt
i sina »Minnemn, att det hade varit mera på sin plats, om
upptäckten av hristen gjorts några veckor innan repre-
sentationsförslaget framlades för ständerna.

1 När det för ej så länge sedan diskuterades om hur man skulle pryda
platsen framför nya riksdagshuset och det foreslogs att där resa en
staty över den konung, under vars regering vår riksdagsordning
tlllkom, så yttrade S. A. Hedin sarkastiskt, att Karl XV:s staty där
ej skulle kunna ha annat ändamål än att påminna om att han två
gånger fick betalt för sin underskrift å propositionen.
