REFORMARBETET FRÅN OSKAR I:S TID FORTSÄTTES. 171

politiska världen ... ja, mina herrar! I haven läst historien
såväl som jag, och dess lärdomar behöver jag således icke
för eder framlägga. Att alltid tveka, att oupphörligt .söka
uppskov, även då man inser, att någonting måste göras, blir
ett betänkligt fel. Ett manligt sinne fordrar, att man i sådant
fall med mod och förtröstan underkastar sig den uppoffring,
som är nödvändig.

Mina herrarl — Stunden nalkas! — Beslutet måste fattas!
— För min del sker det utan tvekan. Jag nedlägger villigt
och med glatt sinne den sköld och den rätt, jag själv för-
värvat. Och jag hoppas, att ridderskapet och adeln genom
ett högsinnat beslut, värdigt dess stora anor och dess med-
borgerliga dygd, skall undgå ända till skenet att styras av
själviska bevekelsegrunder och i stället skall hänga en ny
krans — kanske den skönaste av alla — i sitt minnes och sin
äras tempel — ett tempel, som är oförgängligt.»

Talrika, starka och ihållande bifallsrop följde, enligt pro-
tokollet, på detta anförande.

Sedan ytterligare tvenne talare uppträtt och ropen på pro-
position förnyats »med särdeles styrka och häftighet, avgavs
det sista yttrandet under debatten av herr Mauritz Brakel,
som slöt sitt andragande mot reformen med följande ord:
»sSnart, mina herrar, skola de små hoprullade papperslappar-
na avgöra, huru representationen hädanefter kommer att
gestalta sig. Skulle deras domslut utfalla för den sak, som
vi ogilla, skola vi dock alltid, lika ärligt och troget som vi
nu hava bekämpat den, söka medverka, att dess följder bliva
så goda, de kunna. Vi skola städse göra allt vad i vår förmåga
står, för att den skall lända till fosterlandets framtida båtnad,
trygghet och utveckling i det goda, ädla och stora.»

Vid sidan av den verkliga vältaligheten i sådana anföranden
som de Geers, Gripenstedts och Henning Hamiltons hade
onekligen mycket av riddarhusretoriken varit sådant, att det
mer än väl förtjänar Strindbergs gisslande ord i »Det nya
rikets: »Så mycken smörja här pratades, så mycken för-
falskad svensk historia, så mycken chauvinism, sabelskram-
mel, uppgrävningar, trumvirvlar! Leipzig och Lätzen, till
och med Pultava, Hannibal och Karl XII, Gustav II Adolf
och Epaminondas, Sturar och Vasar men först och sist:
