EN ÄKTA STOCKHOLMARE. 183

En äkta stockholmare från reformbanket-
ternas och representationsförändringens
dagar.

de glädjedruckna stockholmarne med en ström av på
en gång rabulistisk och patriotisk folkmötesvältalighet
— se där en typisk tidsbild från Karl XV:s glada dagar, från
en tid, då det talades och hurrades och dracks för frihet och
fosterland så ojämförligen mycket mer än det handlades, då
Operakällaren var Stockholms hjärta och skarpskyttarne dess
försvarl August Blanche, folktribunen, som alltid var redo
att hjälpa de fattiga och förtryckta, mannen med det goda
hjärtat, som hade så lätt för att flamma upp mot det han
ansåg orättfärdigt, förkroppsligade i sig alla de frisinnade
idéer, varmed luften var laddad. Väldig var han, när han
stod där på talartribunen, bred och imponerande i sin karak-
teristiska position med handen på hjärtat eller med tummen
instucken i västfickan och det mäktiga, liksom i sten huggna
huvudet bakåtkastat, och lät sin vältalighets åskor mullra.
När februarirevolutionens oväder bröt löst, när skotten
smällde på barrikaderna och marseljäsens toner brusade,
då eldades August Blanche som av segerfanfarer. Och när
elva år därefter den italienska frihetskampen blossar upp,
då bli Garibaldi och Viktor Emanuel hans hjältar. Då flödar
hans entusiasm i tal och tidningsartiklar, i sympatiadresser
och upprop med subskriptionslistor. Han gör jämförelser
mellan förhållandena i Italien och i Sverige och finner, att
frihetskärleken är densamma i bägge länderna. Men han
går vida längre och upptäcker så många likheter, att italie-
narne till slut få för sig, att »den ädla svenska nationen»
har det förfärligt svårt och liksom de själva längtar efter att
sbryta slaveriets bojor, avskudda sig förtryckets ok och
nedslå de tyranner, vilka med våldets och missbrukens makt
förlama detta folk», såsom det mera vältaligt än med san-
ningen överensstämmande skrevs i en sympatiadress från
italienska folket.

!- UGUST Blanche på ett bord i operakållaren; eldande
