190 KARL XV:S GLADA DAGAR,

buktaleri, vari han är en erkänd mästare, eller andra lika
uppfriskande sällskapstalanger. Till sist avbryter baronen
alla hans bemödanden att skapa en trevlig stämning genom
att ryta till: »Herre, jag vet inte, vad som hindrar mig
från att kasta er utför trappornal» — »Vet ni inte? Men det
vet jag», svarar Kalle Utter. »Det blir allt jag, som kommer
att sätta p för den saken. Emellertid antar jag utmaningen
med största nöje. Kalla upp era drängar, ju flere dess bättrel
Ack, jag behövde verkligen denna lilla muntration efter en
så eländig middaglb»

Men den som lämnar herrgården i det finaste ekipaget och
inte i gästgivargårdens bondkärra, såsom herr baronen först
bestämt, det är allt Kalle Utter det. Förty för mindre pris
än så visste baronen att han inte skulle kunna bli av med den
förfärlige karlen. Han hade gärna bestått fyrspann, ifall
Kalle Utter fordrat det.

»Ett äventyr i Hagaparken» bjuder också på många, om
ej så troliga, dock verkligt roliga poänger, då två beskäftiga
mödrar under en utfärd i det gröna av yttersta krafter sti-
mulera var sin förhoppningsfulle son att visa sina konster
inför mamsell Christine Linström, ungmön med den vassa
näsan visserligen men också med sina säkra sex tusen riksdaler.

Stridens vågor gå höga i denna kamp om ett kvinno-
hjärta. Men när kryddbodbetjänten herr Lagge fattar gi-
tarren och sjunger »Uppå fältets gröna parker», »Mossbelu-
pen hydda» och »Lebe woln, förgäs mig nicht>,' då skälver
Figge Höglunds, hyrkuskbokhållarens, mor av oro och ångest.
»Kan du då ingenting, olyckliga barn?» viskar hon till
sonen.

Jo vars: han lägger i dagen sina färdigheter i den ädla
konsten att gå på händerna och hjula, och det med sådan
framgång, att Christine hult småler mot honom. Men vad
förmår väl Figge Höglunds akrebatik mot herr Lagges bragd,
då han på en vink av den hulda tillbedda kastar sig i Brunns-
vikens dyiga böljal Låt oss dra en slöja över det uppträde,
som därpå följer!

En präktig rad av typer ur människolivet drar förbi oss
i Blanches »Bilder ur verkligheten». Det är »Finska
