ILLUSIONSPOLITIK. 209

däremot gärna såg kriget komma och därför lade an på att
morska upp danska kabinettet — det kan man utläsa mellan
raderna i Halls meddelanden till Hamilton om Skodsborgs-
mörtet.

Hall insåg emellertid mycket väl — och det framhöll också
Hamilton för honom —, att kung Karl i sin oförsiktighet gått
alldeles för långt och lovat mer, än hans ansvariga ministrar
ville och kunde hålla — det var ju endast genom dem, som
han kunde avsluta några bindande underhandlingar med
främmande makter. Detta faktum utgick också tydligtvis
danska regeringen ifrån vid de underhandlingar om en slutlig
förbundstraktat, som följde på Skodsborgsmötet. De sköttes
av Hamilton och Hall och rörde sig endast om skydd för
Slesvig.

Nu har det i alla tider — d. v. s. ända tills de diplomatiska
papperen från 1863 blevo kända — varit en trosartikel, att
den tillämnade traktatens öde beseglades på den bekanta
Ulriksdalskonferensen den 8 september 1863, och att
underrättelsen om vad som varit i görningen allt sedan Skods-
borgsmötet vid det laget slog ned som en bomb i svenska
statsrådet. Ingetdera av dessa förmenanden är riktigt. Sam-
tida anteckningar, vilkas sanningsenlighet svårligen kan
betvivlas, ge vid handen, att ministären redan i augusti
fått kännedom om att underhandlingar om förbund med
Danmark bedrevos. Gripenstedt, som då hade sommar-
ledighet, blev dock ej invigd i saken förrän den 2 september,
strax efter sin återkomst till huvudstaden. Men då är det
han, som griper in. Ty här drives ju äventyrspolitik av
farligaste slag. Han arbetar med näbbar och klor på att
omintetgöra traktaten eller åtminstone göra den ofarlig.
Han lyckas att i det syftet få till stånd en överläggning med
kung Karl, de tre statsministrarne Manderström, De Geer
och Sibbern samt Henning Hamilton. Det var den ryktbara
konierensen på Ulriksdals slott. Konungen hade bjudit dit
deltagarne på middag, och efter dess slut vidtogo överlägg-
ningarna, vilka slutade först mellan 10 och 11 på kvällen.
Det blev ett skarpt och långvarigt meningsutbyte mellan
konungen och Gripenstedt, som var den skickligaste debat-
tören bland statsråden, och stämningen var stundtals pin-
sam. Gripenstedt förklarade, att ifall Hans Maj:t vidhölle
