212 KARL XV:S GLADA DAGAR.

ministern, lord Russel, övertaget, och då lät det betydligt
mindre lovande för Danmarks sak.

Så stod det en lång tid och vägde med avgörandet, huru-
vida västmakterna skulle gripa in eller ej, och eftersom det
svenska statsrådet nu gjort förhandlingarna med Danmark
beroende därav, kunde inget avgörande träffas med Dan-
mark, så länge västmakternas hållning var så oviss. Situa-
tionen var alltså icke den, att allianstanken fått dödsstöten
i och med Ulriksdalskonferensen — man hade där blott be-
slutat ett uppskov, och det var också vad vederbörande
meddelade danska regeringen.

Visserligen säger De Geer i sina »Minnem, att det på Ul-
riksdal »var nästan att förutses, att västmakternas svar skulle
bli avvisande, men därvidlag har säkerligen hans omdöme
påverkats av vad han visste om utgången, då han tjugufem
år senare nedskrev »Minnena». Denna förmodan blir, såsom
Clason påvisat, åtminstone högst sannolik vid en jämförelse
mellan De Geers »Minnen» och samtida anteckningar om
konferensen på Ulriksdal. Ty ofelbara äro naturligtvis ej ens
de memoarer, som Louis De Geer skrivit — även i dem ha
minnesfel påvisats.!

Men till följd av De Geers minnesfel har Ulriksdalskon-
ferensen fått sig tillmätt en mera avgörande betydelse, än
den i verkligheten haft. Man har på det viset fått det in-
trycket, att svenska regeringen här beslutat slingra sig ifrån
konsekvenserna av de underhandlingar med Danmark, som
utrikesministern varit med om att inleda. Men i själva verket
har Ulriksdalsbeslutet ej inneburit något annat än större
försiktighet i underhandlingarna. Allt tyder på att Mander-
ström såväl som statsrådets övriga medlemmar med undan-
tag för Gripenstedt ännu efter Ulriksdalskonferensen an-
sågo det sannolikt, att de skandinaviska underhandlingarna
skulle leda till en allians.

Genom det sätt, varpå De Geer i sina »Minnem» råkat att
inom tidsramen för Ulriksdalskonferensen och dagarna när-
mast efter pressa ihop flere händelser från de närmaste två

1 Ett påtagligt sådant minnesfel är De Geers uppgift, att man på
Ulriksdalskonferensen beslöt att skriva ej blott till västmakterna
utan även till Ryssland. Här har memoarförfattaren gjort en samman-
hblandning med en senare skrivelse.
