216 KARL XV:S GLADA DAGAR.

nära ett hundratal upplagor av denna sång med strofer så-
dana som denna:

»Den förste i sitt led

käck en löjtnant framskred;

han var svensk, han var tapper och modig.
Ifrån fädernesland

bort till striden drog han

till den kampen, som fördes så blodig.

Vid Lundby just han stred,

högg de tyskarne ned.

Men då träffar en kula hans hjärta.
”Gossar, fram”, var hans ord,

och hans folk skrek i kor:

”Låt oss hämnas vår löjtnants smärtal!”

Med sitt blödande sår

blev han bragt i en går”.

Där man såg, att hans sår var till döden.
”Hälsa hemmet', sad” han.

”Jag har kämpat som man,

och jag lämnar nu livet med glädje.”»

Vid löjtnant Betzholtz” sida föll den unge skarpskytten
Emil Ekström, som lämnat sin kontorspulpet i Göteborg
för att tjäna skandinavismens idé. Vid hans jordfästning i
Nörre Lundby kyrka utdelades ett blad med minnesverser,
som börja så:

»Faa venner fandt vi i Trengslens tid. —
Gud signe enhver, som dog kom herhid,
som lytted til Dannemarks Hjerteslag,
som offred sit Liv for dets Hjertesag!

Vor unge Ven med det brustne Blik,
i Dannemarks Skjöd Du Hvilsted fik!
For alt, hvad Du gav i Kjerlighed,

vi kun kunne lyse Din Grav i Fred.»

Bland de frivilliga från Sverige märktes också den be-
gåvade och viljekraftige löjtnant Hugo Raab, som sedan
skulle bli skapare av den svenska generalstaben. Han var en
så mycket värdefullare hjälp för danskarne, som han fått sin
egentliga militära uppfostran just hos deras fiender, vid
krigsakademin i Berlin.
