ILLUSIONSPOLITIK. 219

i grevens som baronens tid!,

med lycka alltid lika blid,

dess hjärta högt av stolthet slog,
om den en brottsling tog.

Vem täljde väl de mödors tal,
som denna corps bestod?

När skränet ljöd i marskvälln sval,
när uppror kom från La Croix” sal,
vem mätte all dess vattenflod

och allt dess tålamod?

Och det var här det vattnet flöt,
ja, här på oss det varl!

Och det var här sin fröjd den njöt,
och det var här sin dusch den göt,
den kår, som Stockholm räddat har
i dessa upprorsdar.>

Bakom sången »Konstapel Batong» är den Runeberg-
ska förebilden ej heller svår att upptäcka:

»Till ärans tider återgår

min tanke än så gärna;

mig vinkar ifrån mars i år

en man med vasa-stjärna.

Han ber mig ställa nu mitt tåg
dit bort åt Nybrohamnens våg.

Jag lärde känna där en man,

en dräng ej längesedan;

nu bar han titeln »extra»> — har
är kanske mera redan.

Fan vete, hur han kom en dag
att bo i samma hus som jag.»

Så kommer då den från Runebergs motsvarande dikt väl-
bekanta berättelsen om ynglingen, som går där och känner
sig överlägsen och driver med den gamle, vilken i den här
dikten sitter och gör skor.

Men en dag får den övermodige unge mannen tag i en
bok, som oväntat intresserar honom:

»Jag tog en liten bok, jag fann,
blott att fördriva tiden,

1 Greven var utrikesministern Manderström, baronen Ööverståt-
hållare Bildt.
