234 KARL XV:S GLADA DAGAR.

efter dem». Den borde ha kunnat leda till ett praktiskt re-
sultat, ifall rätte mannen funnits att lösa uppgiften. Mot-
satsen mellan de tre folken var dock knappast större än
mellan de strama preussarne och de gemytliga sydtyskarne
eller mellan norditalienare och sicilianare. Men de yttre
hindren voro för stora för den tidens ledande män. För att
besegra dem hade det krävts statsmän av Bismarcks eller
Cavours mått.

Men lika litet som Karl XV var någon Viktor Emanuel,
lika litet var Manderström — med all respekt för hans dug-
lighet — någon Cavour, som förmådde skapa det rätta his-
toriska ögonblicket för den stora frågans lösning. Han var
alltför mycket riddare av pennan för att kunna uppträda
som den kraftiga handlingens man. Därför blevo både han
och hans konung såväl som andra nordiska politici eller
politiserande entusiaster med lätthet utmanövrerade av
århundradets mest geniale politiker, den här i Norden vid
den tiden rent av löjligt underskattade herr von Bismarck,
som behövde Slesvig-Holsteins erövring som stimulans för
sitt tyska enhetsverk.

En behållning borde 1863—564 års stämningspolitik kunna
ge oss, nämligen insikt om faran av att slösa med obehärskade
utrikespolitiska känsloutbrott och utmanande opinionsytt-
ringar — såvida icke erfarenheterna från ett mycket senare
och mycket farligare krig borde ha varit en ännu lärorikare
repetitionskurs i den svårlärda konsten att bli vis av skadan!

x

När den skandinaviska tanken sedermera togs upp av nor-
diska föreningar med olika namn, blev programmet mycket
mera begränsat och höll sig huvudsakligen inom de gemen-
samma kulturella och fredliga intressenas sfär. De nor-
diska studentmötena avlöstes då av nordisk-akademiska
möten med rent fackliga universitetsfrågor på sitt program.
Studenterna kände med sig, att de icke hade någon före-
trädesrätt framför andra samhällsklasser att föra sitt lands
talan, och man hade kommit till insikt om att »enighet
men icke enhet var den rätta formen för ett broderligt
och välgörande samliv mellan Danmark, Norge och Sverige»
— för att tala med den store danske historikern Paludan-
