KRAFTMÄTN. MELL. FRIHANDLARE O. PROTEKTIONISTER. 265

näringar. Och ännu gynnsammare skulle naturligtvis denna
utveckling arta sig, om även industrin samtidigt erhölle ett
lämpligt tullskydd.

Detta ville frihandlarne inte tro på. Ty om livsmedlen
fördyrades, så måste ju industriarbetarne ha högre löner, vil-
ket i sin tur skulle medföra en fördyring även av industri-
varorna, som motvägde jordbrukarnes ökade köpkraft.

Verkliga förhållandet torde väl dock i regel vara, att
fördyringen av industrins produktionskostnader i denna
kretsgång inträder senare än livsmedelsfördyringen. Un-
der mellantiden är jordbrukarnes köpkraft större än
förut och kan alltså under den tiden verka stimulerande på
industrin.

Den stegring av levnadsomkostnaderna, som spannmåls-
tullarna måste föra med sig för folket i dess helhet och sär-
skilt nu för industriarbetarne, ansågo protektionisterna för
övrigt att man kunde högst väsentligt motverka genom ned-
sättning av kaffetullen och andra finanstullar, som nog —
menade man — tryckte nästan lika hårt som spannmålstullar.

Men då kvarstod i alla fall den frågan: Var skall stats-
verket få ersättning för finanstullarna? Här hade man ju
ingen annan utväg än ökade direkta skatter i stället. Och de
höra ju onekligen i alla fall med till det som ökar levnads-
omkostnaderna.

Ja hur man vrider och vänder på detta problem, kommer
man in i en cirkelgång. Man ser, hur svårt det är att av-
väga olika samhällsklassers ekonomiska krav mot varandra
på ett sätt, som samhället i sin helhet mår bäst av under
de för tillfället rådande ekonomiska förhållandena. Det ar-
gument mot spannmålstullarna, som protektionisterna hade
svårast att gendriva, var dock, att dessa tullar drabbade
de mindre bemedlade tyngre än de förmögnare medbor-
garne, ty bröd måste ju de fattiga ha i lika stor mängd
som de förmögnare eller snarare i ännu större mängd än de,
som kunna omväxla mera med andra födoämnen. Och ej
nog med det: ju fler munnar en familjeförsörjare har att
mätta, desto tyngre drabbas han av sådana indirekta skatter
som livsmedelstullarna.

Ett annat argument, som framfördes mot tullarna, var,
att de frestade statsverket att leva över tillgångarna. Hade
