312 OSCAR II:S TID.

diskussionen. Följden blev, att Åkerhielm fick gå och efter-
träddes av Erik Gustav Boström.

Han var en försiktigare general. En del svenska hetsporrars
yrkan på en revision av unionsakten med vapen i hand var
Boström icke med om. Han ville inte offra en enda svensk
beväringsman för unionens sak,! vare sig han nu betraktade
unionen såsom en dålig affär, som det i grund och botten var
bäst att rensa ut ur portföljen, eller han verkligen hoppades
kunna lappa hop den igen. På den unionskommitté, han själv
tillsatte, hade han dock inga förhoppningar i den vägen. Han
sade också helt ogenerat till dess medlemmar: «Herrarne
ha ingenting annat att göra än blåsa såpbubblor.> Måhända
hoppades han att personligen kunna komma bättre till tals
med sina motståndare i Norge lika väl som i sitt eget land.
Mycket tyder onekligen på att han därvidlag överskattade
sin egen diplomatiska förmåga, att han på denna punkt icke
var så klarsynt som i sin inrikespolitik utan delade den all-
männa svenska oförmågan att se, vart det bar hän i Norge.
De älskvärda små kortkonster, med vilka han mer än en gång
lyckats så bra här hemma, framkallade på andra sidan Kölen
bara förtrytelse. De förstörde hans statsmannaanseende och
förkortade otvivelaktigt både hans och hans kunglige väns
dagar.

Sprängkilen i unionen blev konsulatfrågan. På våren 1905
— dagen efter firandet av den 17 maj — antog norska stor-
tinget en lag, enligt vilken Norge skulle på egen hand upp-

1 År 1895 var ett särskilt kritiskt år för unionen med stark spänning
på bägge sidor om Kölen, och i chauvinistiska svenska högerkretsar
talades om en militärpromenad till Kristiania eller åtminstone om att
besätta norskt område intill Glommen för att tvinga norrmännen att
revidera riksakten efter svenska fordringar.

Från den tiden härstammar det bekanta slagordet »skriminaldårar»
av S. A. Hedin om dem som sökte upphetsa till sådana handlingar. Nu
liksom tio år senare arbetade även de svenska liberalerna och so-
cialdemokraterna energiskt mot upphetsningarna till vad de kallade
brodermord. Vid årets sedvanliga första maj-demonstration på ladu-
gårdsgärdet erinrade Branting om att socialdemokraterna i alla län-
der voro förenade med solidaritetens band, och att socialismen inne-
bar broderskap nationerna emellan. Bort därför med tanken på något
så ohyggligt som att använda svensk vapenmakt mot våra norska
bröder!
