342 VIKTOR RYDBERG OCH CARL SNOILSKY.

honom som en härlig dröm, fick pennan åter fart, och den
yppersta frukten av hans intryck blev den oförlikneliga
essayn »Romerska kejsare i marmor. Ur de anletsdrag,
som dessa världshärskares marmorstatyer bevara åt efter-
världen, söker han utläsa de olika romartypernas psykologi,
och hans själsstudier taga sig uttryck i ett språk så rent,
så klassiskt ädelt, som vore även det hugget i marmor.

Nu föddes också hans »Dexippos,, denna jublande
hymn åt - den unga kraften, detta lågande straffkväde mot
feg dådlöshet, som utmynnar i de äkta Rydbergska orden:

»Zevs, giv släktet gosselynne, hoppfull håg och fantasil
Då är träldomsoket fallet, då är världen skön och fri.>

Aldrig skola de förlora sin eldande kraft på dem som äro
unga och mäktiga av hänförelse, de härliga stroferna:

»Nyss på löddrig häst ett ilbud sprängde in i Pallas” stad,!

och ett rop av ångest genljöd under kolonnaders rad:

”Goten kommer, goten kommer! I går afton stod han ren
knappt en dagsled, ve oss, ve oss! knappt en dagsled från Aten.'

Nu av män och barn och kvinnor vimlar tempelsmyckat torg;
alla vrida sina händer i förtvivlans vilda sorg:

”Roma, du, som tog vår frihet för att ge oss skygd och värn,
0, var äro dina örnar,? dina legioners järn?'»

Stadens fäder ha intet ord av hopp på sina bleka läppar.
Då uppträder Dexippos, hävdatecknaren. Han manar männen
— »de vuxna och förvuxna», som tveka — att åtminstone
söka mod i bägaren och göra sin sista dag till en dionysisk
festdag:

»Stirren rusige på döden, I, som levat utan mod!
Raglen under vinlövskransen ned i Stygens? svarta flod!
Detta är mitt råd till eder. Gån med det, atenske mänl!
Men här finnas gossar även, och jag har ett råd igen.

Bort med dem, som ständigt glömma, att vad stort som världen såg,
verkats har av späda krafter, spända av en eldig håg!

Bort den blick, som, skarp för hindren, är för målets skönhet skum!
Hädan, fege män och gubbar! Fjärmen er från heligt ruml

1 Pallas Atene var Atens skyddsgudinna. — ? Örnar voro de ro-
merska legionernas fälttecken. — ? Styx eller Stygen: dödsfloden.
