VIKTOR RYDBERG. 343

Bort, I vuxne och förvuxnel Kom till mig, du unga släkt!
O, jag ser, nu kommer våren, nu jag andas västanfläkt,
och bland unga plantor står jag som Dodonas! gamla ek,
och i kronan siar guden om en hög, en ädel lek.

Gossar, låt oss leka kriget, då en värld befriades,

då Temistokles och Kimon levde och Miltiades!

Hell dig, Zevs, de leva ännul! Hell dig, Zevs, de stå mig när! —
Och en hänförd gosseskara svarar rörd: ”De äro här.”»

Men då ryckas även män och gubbar med av de ungas
föredöme, och alla tåga till striden, sjungande den härliga
stridshymn, som sedan skulle bli ett slags folksång för Fin-
lands folk i dess sega kamp mot sin förtryckare. Finlands
störste kompositör, Sibelius, har odödliggjort detta skalde-
stycke även i tonernas värld.

Atenarnas sång.

»Härlig är döden, när modigt i främsta ledet du dignar,
dignar i kamp för ditt land, dör för din stad och ditt hem.
Därför med eldhåg upp att värna fädernejorden!

Ila att offra med fröjd livet för kommande släkt!

Fram, I ynglingar, fram i täta, oryggliga leder!

Aldrig en känsla av skräck, aldrig en tanke på flykt!

Skam och nesa drabbar en här, då i fylkingespetsen
framom de unge man ser gubben förblöda och -dö.
Detta höves ju främst en yngling, medan han ännu
älskligt i lockarna bär vårliga blommornas krans.
Fager för kvinnor, ståtlig för män må han synas i livet;
skön är haiu ännu som död, fallen i slaktningens mitt.»

sDexippos» är uttrycket för det optimistiska, ljusa, hel-
leniska grunddraget i Viktor Rydbergs ande. Men vid
samma tid tillkom ett skaldestycke, som kan sägas vara
motpolen till »Dexipposs. Där söker han ge ett svar på sitt
eget orosfyllda grubbel över livets mening. Diktens namn
är »Den flygande holländarem. Det svarta spökskeppet
symboliserar mänsklighetens stormiga färd på tidens hav
utan rast och utan mål.

1 Oraklet i Dodona var det äldsta i Grekland. Dess urgamla ek
tillkännagav gudens vilja genom susningen i grenarna.
