346 VIKTOR RYDBERG OCH CARL SNOILSKY.

och barnen och i vildare och vildare fart maler ve ach för-
bannelse över vår jord:

»Stackars lilla trälabarn,

som med far och mor och andra
har från härjat hem att vandra
vägen till kung Frodes kvarn —
målet, med förfäran anat,

målet för de tunga fjät,

ser du det, ser du det?

Ser du där vid himlens bryn
något, likt ett kägeldanat

moln, som stiger upp mot skyn?
Ser du det,

målet för de tunga fjät,

vad med skräck, åt alla håll,
far och mor ha efterspanat?

Det är Frodes Grottetroll,

det är Frodes Mammonskvarn,
som skall krossa er, I flarn,
spindeln, som ur edra safter
snart skall suga nya krafter.»

När trälarne komma närmare, se de den gyllne mälden
välla fram ur Grottekvarnen som en kupolformig kaskad
av guld. Men under den gyllne kupolen höras slavarnes
kvidan och förbannelser:

»Det ljöd på milslångt avstånd redan
som uvars hu i furusus,

som lommars skri i vågors brus,

och ljudet stiger och sväller, medan
du drives fram mot kupolens ljus;
det störtar upp i cykloniskt gny

ur guldregnvalvet mot himlens sky,
det vräker ut

i forsar av kvidan och stön och tjut,
av jämmer och härskri en ryslig sång
till rytmen och takten i Grottes gång.»

& &

x

År 1876 hade Viktor Rydberg slutat sin publicistiska
verksamhet. Sedan ägnade han sig åt vetenskapliga före-
läsningar och författarskap. Av kulturellt intresserade
kretsar i Göteborg erbjöds han att mot ett fast årligt arvode
