352 VIKTOR RYDBERG OCH CARL SNOILSKY.

han om sig med änkegrevinnan Ebba Piper, född Ruuth,
en kvinna som hade öra för det bästa och vackraste inom
honom. Skilsmässan förde med sig, att han tog avsked ur
utrikesdepartementets tjänst, där han avancerat till kansli-
råd, och så gick han med sin maka i en frivillig, efterlängtad
landsflykt vid Rivieran, i Nordafrika, Florens och Dresden.
Den förde med sig en ny vår i skaldens diktning, en vår, stark
som den första, oemotståndlig som den, blott mera för-
djupad, mera själfull, adlad som den var av vemodiga livs-
erfarenheter. Först under Söderns djupblå himmel, i främ-
mande land kom Italiafararen riktigt hem. Här greps kan
med betagande kraft av sitt hemlands minnen, och så föddes
hans »Svenska bilder», en rad mästerligt träffade histo-
riska tidsdikter allt ifrån gamle kung Göstas till den olycklige
Gustav IV Adolfs dagar. Han besjunger ej blott hjälte-
modet på slagfältet utan också de fredliga bragderna, bland
vilka Olof Rudbecks medborgarbragd vid branden i Uppsala
intager ett framstående rum. Fastän skaldens fantasi fängs-
las av »den smärta gestalten av Karl XII i den blå rocken»,
är han gripen av »en hjärteblödande medkänsla» med hans
pinade folk; och när Snoilsky skrev dikten »På Värnamo
marknad;, säger han själv att han var »mera upprörd, än
någon läsare torde bliva».

Ett av de vackraste dragen hos denne bördens och sinne-
lagets noble riddersman var hans medkänsla för de kropps-
arbetande klasserna och deras strävan till ljus och frihet.
Därom vittna dikter sådana som »I porslinsfabriken>,
där han ger uttryck åt den smärta, han känner vid tanken
på att hans utveckling gjort honom främmande för folkets
djupa lager, för dem som han helst skulle velat skänka
diktens hugsvalelse. Poemet slutar med dessa ord:

»O, den som kunde skänka dikten så

den enkla form, son: tusenden förstå,

den form, som frambär kraftigt vardagsbröd
till tjänst för hunger, ej för överflödl»

Och i dikten »Den tjänande brodernm» förkunnar kan
broderlighetens lära för de samhällslager, han själv tillhör,
och manar dem att i arbetaren med den valkiga handen se
