Den svenska vetenskapen under det se-
naste århundradet.

det varit för vårt land en stor tid, en tid som tål att jäm-
föras med frihetstiden ur vetenskaplig synpunkt.

På historiens område ha vi stiftat bekantskap med
Erik Gustav Geijer, och de förnämsta bland hans efterföljare
ha vi mött som banbrytare för modern vetenskaplig forskning
på olika specialområden av vår historia. Även besläktade
vetenskaper, särskilt arkeologin, litteraturhistorien och den
nordiska språkvetenskapen, ha under senare tid blivit föremål
för både grundliga och snillrika forskningar. Den svenska
filosofin har betydande tänkare att uppvisa. Men framför
allt har 1800-talet varit naturvetenskapernas århundrade.

Med den oerhörda specialisering, som vetenskapen i vår
tid undergått, är det emellertid numera omöjligt för en icke
fackman att tränga in i vetenskapsmännens arbetssätt och
betydelsen av deras livsgärning, hur genomgripande den än
må vara. Vi få nöja oss med att stanna inför bilden av några
få vetenskapliga stormän, från vilkas liv och verksamhet
specialiseringen ej alldeles utestänger den icke fackskolade.

I VETENSKAPLIGT avseende har det senaste århundra-

Jöns Jakob Berzelius.

Om man blandar järnfilspån med pulvriserat svavel och
upphettar blandningen till en viss temperatur, ingå de båda
ämnena en kemisk förening och bilda ett nytt ämne, som
kallas svaveljärn. Det är alltigenom svart och liknar varken
svavel eller järn; det är alltså en kemisk förening. Men
känner man ej till förhållandet närmare, skall det vara en
bra lycklig slump, om allt svavlet och järnet ingå kemisk
