364 EN VETENSKAPLIG STORHETSTID.

nomiska ställning var också länge sådan, att han icke kunde
tänka på att försörja en familj. Ända till fyllda 40 år kom
han aldrig upp till högre årsinkomst än 500 riksdaler. Men
med tiden, när han fick det bättre ställt i ekonomiskt hän-
seende, började han också känna sig ensam och fundera på
att se sig om efter en följeslagerska genom livet. »Mina an-
höriga», säger han, »hade ofta för längre tid tillbaka uppmanat
mig att träda i äktenskap och förespeglat mig den ogiftas
ålderdom, ensam och utan omgivning av närmare anhörigas
omvårdnad, under en intresselös livets afton.» Till sist
beslöt han sig för att följa deras maningar och anhöll om
sin »mångårige redlige väns, presidentens och statsrådet
Poppii äldsta dotters hand». Berzelius var då 56 år gammal,
medan hans tillkommande var endast 24. Men trots den
stora åldersskillnaden fick han hennes ja-ord »med uttryck
av vänskap och innerlig välvilja såväl å hennes som å dess
föräldrars sida» och blev mycket lycklig med henne, fastän
äktenskapet blev barnlöst. Om själva bröllopet säger brud-
gummen. »Det var den roligaste dag, jag upplevat.» Vig-
seln förrättades av ingen mindre än ärkebiskop Johan Olof
Wallin, »soch detta på ett oförgätligt sätt, som man endast
av honom hade att förvänta. Därpå följde middagen. Alla
voro glada. De övliga skålarna med sina tal frambragtes av
vederbörande utan spår till det tungt högtidliga, som vanligen
åtföljer bröllopsfester.»

Berzelius fick i elva år njuta av sin sent vunna lycka;
han avled nämligen 1848. Hans maka överlevde honom i
nära fyra decennier. Hon dog 1884.

x &

Berzelius” genialaste efterföljare i vårt land är Svante
Arrhenius, som nu framstår såsom föregångsmannen på
det gränsområde mellan kemi och fysik, som kallas fysikalisk
kemi. Länge betraktades hans djärva, banbrytande idéer
i hans eget hemland som kätteri. Men när de första Nobel-
pristagarne i fysik och kemi samfällt pekade på en viss svensk,
utan vilken de aldrig skulle ha uppnått sina prisbelönta
