374 EN VETENSKAPLIG STORHETSTID.

som förde det över oceanen till det gamla hemlandet. Under
gripande hedersbetygelser mottogs den dödes kista i Sve-
riges huvudstad, varifrån den på järnväg fördes till Filip-
stads fagra kyrkogård, där ett gravkapell uppförts åt den
store Värmlandssonen.

LJ

På vägen till folkskolan vid Långbanshyttan är upprest ett
minnesmärke av järn med följande inskrift: »I en bergs-
mans hem vid Långbanshyttan föddes bröderna Nils Ericson!
den 31 januari 1802 och John Ericsson den 31 juli 1803,
vilka båda hava gagnat fäderneslandet. Deras väg genom
arbete till kunskaper och oförgängligt rykte står öppen för
varje svensk yngling.»

Litteratur: Claes Adelsköld, Minnesteckning öfver John Erics-
son.
Teofron Säve, John Ericsson.
Nils Kjellberg, Två stormän (i »Läsning för svenska
folket» för år 1913).
Hjalmar Edgren, En af John Ericssons triumfer
(i >Nordisk tidskrift> för år 1883).

Adoli Erik Nordenskiöld.

Många äro de upptäcktsfarare, som offrat sina liv för
att finna en handelsväg utanför Asiens nordkust, en trafik-
led som för folken i norra Europa skulle förkorta av-
ståndet till Japan och Kina. Det var engelsmännen, som
gjorde de första försöken att leta ut en nordostpassage runt
Asien, och deras arbete fortsattes av holländare och ryssar.
Men det var en svensk man, Adolf Nordenskiöld, förbe-
hållet att lyckas.

Han var född i Finland men hade genom sin frihets-
kärlek och oppositionella läggning gjort sig misshaglig för
ryska regeringen och generalguvernören och måst lämna

1 Den berömde järnvägsbyggaren. Äldst i syskonkretsen var en
dotter, som blev gift med kyrkoherde Odhner och moder till den fram-
stående hävdatecknaren Claes Teodor Odhner.
