388 EN VETENSKAPLIG STORHETSTID.

mandrogs till några få mer centrala orter. Byggnader, maski-
ner, folk — allt fördes dit från de fridfulla men idoga arbets-
idyllerna uppe vid skogsälvarna, allt hopades vid dessa
storindustrins knutpunkter, som helt naturligt blevo van-
trevnadens och missnöjets glödande härdar.

Skogs- och industribolag började också nu köpa sig in i
bygd och by, revo gamla hederliga bondgårdar och byggde
nytt — i början vanligen i samma stil som stationssam-
hällenas nybyggen. Och infödingarne, byarnas rätta hem-
folk, följde det dåliga men övermäktiga föredömet. Hem-
trevliga stugor och myndiga manbyggnader i traktens egen
ärvda stil jämnades med jorden, ”villor” byggdes i stället
med regngråa plåttak och grannlåtstorn, med glasverandor,
altaner, balkonger, kanske t. o. m. vid herrskapsgårdar en
loggia eller pergola — märk: idel utländska ord liksom ut-
ländsk stil (om någon stil alls!) — sydtysk, schweizisk, nord-
italiensk — allt annat än svensk. Dessa villor verkade också
i våra landskap mera utställningspaviljonger än hem för
människor.

Likadant gick det med inredet. Gamla möbler och husgeråd,
levande alster av gårdsfolkets egna händer eller ärvda kle-
noder, de såldes, de brändes — nytt kram köptes i stället.
De flesta slöjder i hemmen upphörde — maskinprodukter
köptes i stället. Just omkring 1870 bortlades i många trakter
de härligt vackra och i alla avseenden präktiga socken-
eller bygdedräkterna (såsom de s. k. ”folkdräkterna” eller
”nationaldräkterna” rätteligen heta), och man skrudade sig
i fula, vanligen från alla synpunkter dåliga köpkläder. Gamla
seder och bruk i helg och söcken tynade likaledes bort, sägner
och låtar började tystna och glömmas, bygdernas egna gamla
instrument fiol och nyckelharpa, vallhorn och näverlur över-
röstades av dragspel och senare av grammofon. Luren och
fiolen gjorde spelmannen själv av virke från sin egen skog —
dragspel och grammofon fick man köpa i stan.

Det var en omläggning av snart sagt hela livet: från själv-
hushållning och husbehovsslöjd till penninghushållning och
fabrikstillverkning — från egen alstring till import av främ-
mande gods. Och detta ej blott i lekamligt utan ock till stor
del i andligt avseende; man köpte färdiggjorda både möbler
och tankar, både klädesplagg och intressen.»
